En helt vanlig sådan... Blogg alltså!

Ibland känner jag att jag måste försvara mitt bloggande.
Något jag kommer göra idag, och sen inte igen!
Jag uttrycker mig nog ganska kraftfullt ibland. Med starka ord och mycket känslor.
Jag skriver som jag känner inför just den situationen.
Jag går alltså, som jag även sagt innan, inte runt och känner så här hela tiden!
Jag försvarar inte mig. Jag vill bara inte att människor i min närhet tar illa vid sig eller blir oroliga.
Så! Nu har jag fått det sagt.


Imorgon blir en fullspäckad dag. Jag är ledig, men det känns som allt utom det!
Städa o handla o göra bankärenden är morgondagens måste.
(Herregud! Har man gått och blivit vuxen? =/ )

Jag borde verkligen sova.
De borde jag ha gjort för flera timmar sen...
Problemet med nätter är att jag trivs så mycket bättre då.
Det är mörkt, tyst o stilla.
Tankarna får vandra iväg, och man känner sig så fri. Så kreativ.
Jag målar alltid på nätterna. skriver alltid då.
Jag blir som deppigast och som lyckligast när mörkret faller på.

Nä... jag e nog inte som alla andra trots allt!


Idag är jag mer tankspridd än vanligt.
Känslorna åker bergodalbana i min stackars kropp.
Jag e för trött för att vara vaken men för pigg för att sova.
Kroppen och hjärnan för en kamp där ingen idag verkar gå ut som segrare.
Ändå borde väl kroppen snart vinna tycker man.
Den borde det.
För mitt eget bästa.
Men hjärnan går på högvarv. tankar flyger fram o tillbaka, går från svart till vitt till svart igen.
Jag e trött på att tänka så mycket, men inte göra.
Att överanalysera allt i minst detalj.
Att förstöra det med enbart mina tankar.

Pratade som vanligt mitt nattliga samtal med min likasinnade, nattälskande kusin.
Om framtid. Om folks åsikter o rätt till åsikter. Om livet och hur långt men samtidigt fruktansvärt kort det faktiskt är.
Hur man ska hinna med allt man vill, och vad man ska prioritera.
Självklart han vi även med kärleksbekymmer, en del skvaller, några dåliga vitsar och lite skitsnack om familjen.
Man kan ju trots allt inte bara vara djup...

Ska nog låta denna blogg vara nu.
Utan att komma fram till något.
Utan att skriva någon pampig avslutning,
Jag ska inte tänka mer, jag ska handla.
För när vi nu kommit fram till att livet är allt för kort för alla planer och mål man har så kanske det faktiskt är dax att börja sätta igång med saker och ting...


Jag vill passa på att tacka min älskade brors underbara flickvän Maria (http://mariaohlin.blogg.se) för hennes söta kommentar.
Och en kär gammal vän, Åslög (Karro) för hennes fina ord!
TNX! Det är kul med kommentarer!
Mer sånt... Det får mig bara att vilja skriva ännu mer!


Kommentarer
Postat av: maria

har du mer ledigt i veckan ? fika, deeptalk - det där vi så ofta pratat om men tycks glömma bort i samma sekund. förresten, tack själv för dina fina små spår i min blogg :) du är toppen fanny !

2009-02-17 @ 21:55:15
URL: http://mariaohlin.blogg.se/
Postat av: Tomas

Åh, att känna starka känslor och våga uttrycka dem i stunden är ju ett tecken på livskraft och personlighet! Mycket intressantare än de som håller tillbaka och smyger fram på tå! Blogg on!

2009-02-25 @ 21:51:25
URL: http://www.myspace.com/oldlostjohn

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0