Jag känner igen känslan,

känslan av ilska.

En känsla som kryper upp genom hela kroppen.

Som gör att varje muskel spänner sig till bristningsgränsen och andetagen blir djupare och mer ansträngda för var sekund som går.

De här är en känsla som jag, tyvärr, blivit alldeles för van vid...

Dagen har inte varit den bästa.

Jag, som nog e den minst tekniska person ni kan tänka er, har idag stött på en hel del problem inom just detta område...

Jepp, "teknikens under" har idag satt mitt humör på prov... och det till max!

Efter att datorn lagt av och jag återigen satt igång den ville inte mitt älskade mobila bredband fungera.

Ååh nej, det gick inte ens att komma in så jag kunde koppla upp!

Efter att ha stängt av och startat upp datorn, ooom och oom igen (5 gånger tror jag att jag räknade det till) fick jag ett anfall och började frentetiskt att klicka på 3-ikonen.

Med sammanbitna käkar o nästan tårar i ögonen av frustration fick jag slutligen upp en liten ruta där det stod något i stil med att "ett problem uppstått" och att de skulle söka efter det...

Några minuter senare ploppade ytterligare en ruta upp.

Det handlade visst om något som inte fungerade "korrekt" som dom uttryckte det!

Va faaan menar dom med korrekt? de fungerar ju för i helvete inte över huvud taget! - tänkte jag

Programmet skulle iaf stängas ner och sen skulle jag meddelas om det fanns en lösning på problemet... (OM de fanns en lösning på problemet! Jaha, tack för den!)

För att få ut mina aggressioner utan att behöva slå isönder något, eller göra något jag senare skulle ångra, kopplade jag upp på skype via mobilen.

Jag visste precis vem som skulle få ta smällen (o många av er som känner mig vet nog också vem...)

- min kära kusin, som så ofta (faktiskt mer ofta än mig) får sina små (små?) utbrott.

Även detta ville självklart inte fungera. Skype envisades med att vara omöjligt att koppla upp (som så många gånger innan)

Efter ett antal svordommar o några misslyckade försök gav jag upp även detta...

Nu kokade jag verkligen inombords. Funderade ett tag på att kasta ett av mina 3 glas i väggen för att bli av med ilskan, men hejdade mig när jag snart kommit på hur extremt jobbigt det skulle vara att städa upp det...
Istället kedjerökte jag 3 cigaretter för att lugna sinnet.

Tillslut, efter även här, otaliga försök med uppkoppling, lyckades jag komma in på msn via mobilen. Listan över folk som var online såg för en gångs skull alldeles ganska tom ut.

Hade folk plötsligt fått liv?

Vem skulle kunna hjälpa mig med detta?

De flesta tjejer (sorry brudar, men jag drar er alla över samma kamm, ta inte illa upp, vi e bättre på så mkt annat, sånt som egetligen är viktigare =)) är väl precis som jag helt hopplösa på det här med datorer...

En kille var inne iaf. Min sista chans. Min förhoppningsvis-räddare-i-nöden-Johan. Min "johan lamm".

Johan, de lilla hjärtegullet förklarade steg för steg (så att till o med jag förstod) om hur jag skulle gå tillväga.

Efter att ha installerat av och sen om, omstartat datorn 2 ggr lyckades det äntligen.

Och jag, o alla i min närhet kunde återligen andas ut...

Detta var alltså en dag i teknikens fruktansvärt irriterande tecken.

Men ändå lärde jag mig nått, så som man sägs göra varje dag - hur man avinstallerar och installerar 3connect.

De ni!

Så nästa gång, om ni inte vet det själv, (som dom flesta som tog datorkörkort i 4an antagligen vet) så fråga mig . - the master av avinstallering!

O ännu en gång, - Tack Johan!

En sista sak till innan jag slutar... Jag ringde till 3s kundtjänst... Öppet 8-20! Jag blev förvånad.

SKÄRPNING 3! - Än så länge är jag INTE nöjd med er!