Äntligen e Tn hemma från Thailand. Har dock inte träffat henne än, men lyckades växla ett par ord med henne per telefon innan idag... Molnen hade varit många och hettan påtaglig. Hon berättade oxå om en hemsk olycka dom bevittnat... t.o.m. jag tog illa upp, även om jag inte sett det. Fy fan va hemskt!

Olyckorna har varit många och fruktansvärda på sistone. Personer försvinner på de mest orättvisa sätt.
Tårarna runt omkring mig har varit fallit hårt och för att visa mitt stöd och medlidande har jag fått lägga andra problem och tankar på hyllan...
För jag tänker på er. Främst på dig, L. Jag älskar dig så djupt och tycker att de e för jävligt att detta ska hända just dig och människor i din närhet.

Så jag vill i denna bloggen passa på att skänka en tanke åt alla er som inte finns hos oss längre, åt er som går mot en osäker framtid, åt er som sörjer, åt er som försöker att glömma och för er som minns...





Så mycket skit som hänt här. Ändå ses detta som ett fantastiskt land... Frågan återstår.
Är detta paradiset eller rent utav helvetet...?