Mobilen lever sitt eget liv, mail kommer tillbaka för att dessa inte gått att skicka och tillråga på de så fungerar inte heller kroppen som jag vill...

Tröttheten e massiv, Sömnen dålig och illamåendet påfrestande.
Jag känner skuldkänslor och ångest över att jag missar skolan och på så sätt går miste över en massa. Vi betalar för vår utbildning och dagarna e sprängfyllda med nya lärdommar, så varje minut utanför skolan känns som något man aldrig kommer få tillbaka...

Snart kommer detta kanske inte spela någon roll, och precis som Linus sa så kommer jag med all säkerhet vara borta mer än såhär från skolan. Jag får istället ta del av den lärdommen jag får när jag e där...
Jag går dit varje dag även om jag e trött så jag i princip håller på att svimma. Jag går även dit när jag mår illa men känner mig säker på att maginehållet inte kommer komma upp igen... Annars kan jag faktiskt inte! Jag kan inte utsätta mig för att gå till skola eller praktik när jag mår dåligt och är sjuk. Jag kan inte tvinga mig själv att göra något som jag känner att jag inte orkar. Jag kan kämpa, men jag kan inte tvinga...