Bebis= rädsla!
Jag känner mig helt värdelös och så okunnig man bara kan va inom detta ämne. Inte kan jag ens hålla ett barn. Jag blir nervös och helt övertygad på att den lille på något sätt kommer att gå sönder när jag håller honom/henne och räcker därför oftast över denna till mamman eller pappan fortast möjligt...
Jag vet inget om vad man i en graviditet bör tänka på, förutom att man inte borde röka, inte käka vissa (vilka av dom har jag däremot ingen aning om) ostar och inte äta något rått.
Jag har även hört talas om att man inte ska röra fisk, men läste sedan att fisk i.o.m. dennas omega3 var nyttigt för barnets utvecklig och att man borde äta det minst 3 dagar i veckan.
Att man inte ska lyfta tungt vet jag oxå, men varför? Det vet jag inte, och vad i helvete räknas som tungt? 5 kilo? 10 kilo eller 30 kilo? Det finns situationer i min utbildning och praktik då jag har en del tunga (?) lyft. Och inte vill jag gnälla, men inte heller vill jag riskera något...
Jag vet inte ett dugg. Inte heller blir jag ett dugg klokare när jag försöker läsa och förstå mig på saker o ting lite bättre... Jag blir snarare mer rädd.
Folk berättar om "nära döden" upplevelser i samband med förlossningar, om att föräldrar blir besvikna över att deras barn inte ser ut om "reklam-barn", om foglossningar (som jag ens knappt vet vad det är, och ännu mindre vad jag skulle göra åt det)
Först nu har jag förstått att efter barnet pressats ut efter flera timmars lidande ska även moderkakan ut. Detta är enligt vissa ännu värre än att föda själva barnet!
Jag har läst om förlossningsdepressioner, om kvinnor som spricker o klipps o sys åt alla möjliga håll o kanter. Jag läste senast idag om hur ont detta gör. Om hur mycket och lääänge det blöder efter moderkakan, att man inte kan sitta utan att vrida sig av plågorna, att ens första toalettbesök är ännu en nära-döden upplevelse och att man helt enkelt kan och antagligen kommer bli besviken över hur förvriden ens bild över bebisens första veckor är...
Jag har ännu inte varit hos min barnmorska (som ni kanske förstår) men ska dit nästa vecka och överdrösa henne med frågor... Jag känner att jag inte blir ett dugg klokare genom att läsa och lyssna på en massa skit, men samtidigt kanske det är bra att vara förbredd på det värsta... Inte vet jag!
Jag e först att få barn av syskonen, först i kompisgänget o litar inte ett dugg på min mamma när de gäller barnafödsel (hon tycker BARA det e underbart och extremt häftigt säger att hon kunde lätt ha gjort de 100 ggr utan problem!) Så inte är det lätt att veta, men just nu känner jag mig bara ledsen, förvirrad och rädd.
Det vill jag inte.
Jag vill vara som alla andra blivande mammor verkar vara; förväntansfulla o spända på sitt lilla mirakel... Kanske är detta bara något dom ger sken av. Eller? Kanske är det en blandning. Precis som hos mig!
För jag är ju faktiskt väldigt förväntansfull o längtar efter den lilla krabaten som bara den. Men samtidigt e jag rädd. Som FAN!
Men det kanske inte e så konstigt.... eller?
Har ni några förslag på vad eller var man kan läsa? Har ni tips och råd? Skriv jättegärna!
Har ni skräckhisorier eller oxå tror ni ska dö? Skriv inte!!!
Tack o adjöken!
Alla har inte skräckhistorier. Du har ju läst min förlossningsberättelse, jag hade en toppern förlossning och där är jag som din mamma just nu och skulle kunna göra om det gång på gång!
Det där med fisk, du bör inte äta insjö fisk, vilket inte är några problem med om du bor här ju =)
När det gäller ostar och mjölkprodukter så ska du försöka avstå opastöriserade produkter. Och det står på pakten om det är opastöriserat.
När det gäller de tunga lyften, det du själv tycker är tungt är för tungt att lyfta, eller du ska iaf vara försiktig.
Om du vill så kan vi ses en dag du och jag i lugn och ro så kan du låna Oliver lite och du får överösa mig med alla frågor du kan tänka dig.
Massa kramar
Fanny du ska inte vara så rädd för det här att det gör ont när allt kommer ut för vet du hur lycklig du kommer vara när du får se det lilla livet som du burit på i 9 månader och allt är bra med den. Och om det nu gör ont så får du juh bara klämma Linus hand extra hårt när du trycker ut barnet så han också får känna på smärtan:) Jag är 100% säker att ALLT kommer gå bra. Älskar dig Fanny,soon to be mother.
Fanny, läs verkligen inte en massa skräckhistorier och jämför inte andras smärtor med dina egna.
Det kommer att göra skitont, men all den smärtan försvinner i samma sekund som bebisen kommer ut. Och tro mig! Det är värt all smärta i världen.
Jag kan inte hantera smärta alls, jag skrek som en jävla dåre på förlossningen. MEN, jag skulle aldrig tveka om att skaffa ett barn till!
Du kommer klara detta utmärkt, för det är din instinkt!
Kram Sara
