Ella somnade runt sju idag. vid nio väckte vi henne. droppar o mat gavs. -Dock va de bara ungefär hälften av maten som åts upp innan den utmttade lilla kroppen åter igen bestämde sig för att sova...

För omkring tre kvart sen började Ella böka. Hon sparkade av sig täcket, grymtade o gnällde lite. Morsan va snabb att få nappen på plats. "Så där ja" tänkte jag.."Nu sover hon väl iaf till en 4-5". -Så ska man inte tänka! 5 minuter senare va de fullt liv. -Ella skrikandes, jag mat-blandanes o en något förrvirrad pappa L tröstandes.

Ella käkade hela laddningen. Jag upptäckte samtidigt en spindel så L fick för andra gången inatt snällt gå upp. Ella skulle läggas tillbaka i sin säng (Mr förvirrad trodde nämligen att de va morgon -å då brukar han lyfta över ella till oss.) Jag lägger min lilla bebis på axeln, buffar henne i gumpen. hör hur två rapar snabbt o lätt kommer upp. Även kräk kommer upp på rap nummer 3. kräk på mig, ella o pyjamas, -vilket avgör pappa L's öde en 3de gång.

Vi lägger slutligen ner Ella i sängen, o då möts vi av solskens-leendet. De där leendet som tar bort alla bekymmer i världen. Leendet som gör att känslorna o kärleken till de lilla, lilla livet fullständigt svämmar över. Ögonen glittrar o den tandlösa lilla munnen utstrålar oemotståndlig glädje

Min älskade lilla ögonsten, Du vet PRECIS hur du ska göra! <3