Jag har hela dagen gått runt o trott de varit torsdag!! Inte var de de kom jag på sen. Onsdag -va de ju! o där med låg helgen ännu en dag längre bort, men detta var inte något som inte gick att bota. "Livet på bb" går ju på torsdagar. nu skrev jag de igen. torsdagar (jag gjorde faktiskt de. de va inte ploj!) ONSDAGAR menar jag... såklart! onsdagar! -Å de gillas att titta på. (Av mig. INTE Linus)

Vilket hemskt men ändå hoppfullt avsnitt idag... grät som vanligt gjorde jag. Tittade på en glad liten tös som låg o mös o skrattade åt sin pappa (innan hon plötsligt somnade)
-Fick total kärleks-o-tacksamhet-känsla i hela kroppen. Fy tusan vad man tar saker för givet.. Jag har haft en något jobbig, men dock inte omöjlig graviditet (o me jobbig menar jag foglossning o illamåendeorde -vilket jag kanske inte borde klaga på de heller?!) en enkel o bra förlossning i vecka 39+1 med ett skrikande, välmående, litet -men ändå lagom stort, barn. En ofungerande amning -men lillan tog flaskan direkt, så de löste sig på det sättet.
Jag har ett friskt barn. Ett nöjt barn. Ett glatt barn som varken varit sjuk (lite snorig, men inte mer) eller haft kolik. Jag har en pappa till mitt barn som älskar henne över allt. Jag har en familj som hjälper till med allt jag vill, o vänner som orkar me mitt "Ella ella ella"-snack.
Jag har ALLT. O ändå klagar jag för att jag e trött, fet, för att lägenehten inte e städad eller att tvättberget e enormt. Fy skäms på mig. FY skäms!

-Mitt välmående mirakel -som jag e så tacksam för...
Ord kan inte beskriva! Faktiskt. Dom kan inte de!