Helgen har inte varit den bästa. -Snarare den sämsta! Jag har känt mig på ett fruktansvärt humör. Tårarna har trillat för minsta lilla och innan idag, nere på ica, höll jag på att helt ge upp... -Varför? fråga mig inte!
... Eller jo! -Gör de! För massor har hänt!

1. Jag känner mig besviken på en närstående. Så in i helvetes skitbesviken. Jag fattar inte hur man kan gå bakom ryggen, fullständigt lura (!) sina närmsta... -Jag kan verkligen inte i min vildaste fantasi förstå det!

2.Jag har jättepanik. Panik över dessa jävla pengar! Julklappar ska handlas, räkningar betalas. Vagnjävlen e så liten att Ellas ben nu mer ligger utanför (vilket = ny vagn som behöver införskaffas till lillan) Dessutom handlar även de här med att "gå bakom ryggen på en närstående" om pengar... -Om rätt mycket dessutom!

3. Jag känner mig i min allra "risigaste" form. Mitt hår e så jäkligt fult o slitet att jag ärligt funderar på att skaffa peruk (fast här behövs de ju pengar igen..) mina ögon e svullna o dom mörka ringarna blir bara värre för var dag. Jag tyckte alltid innan att jag hade den där "glimten i ögat"... Pigga ögon. fin färg. vita ögonvitor (förstår ni?) -Tyvärr har jag inte en aning om var den tagit vägen nu för tiden...  
Min kropp e dessutom i uselt skick. -O inte orkar jag ta tag i nåt av de....

4. Jag känner mig ensam. Vuxen-ensam. Jag har ju Ella. Alltid. Jag har Linus -när han inte jobbar.. Men sen då? Vem har jag mer? Jag känner mig som världens martyr efter denna mening, för jag vet att jag egentligen har jättemånga.. Tyvärr känns det ibland så sjukt jäkla skit-jobbigt att ta sig ut till oss... Jag flänger till stan var eviga dag (gjorde de iaf innan all snö o alla förkylningar) men ingen orkar komma till mig en endaste dag.. (jo. vissa. -o er e jag evigt tacksamma. Synd att ni e så få, bara!)

5. Jag älskar min Ella mest av allt. Jag njuter av henne, glädjs över att få vara så mycket med henne som jag faktiskt får... Ändå blir det så krävande ibland att jag inte vet var jag ska ta vägen... När L jobbar mer än 60 h/vecka (som han gör nu) o jag inte haft nåt sällskap på flera dagar känns ibland Isabell Adrian's ord kloka... "Nattnanny -så att jag får sova" låter ju genialt! Att vara "duktiga mamman" skulle visst va överskattat, säger hon... -Jo men visst! Smart brud den där, säger jag, ringer nattnannyn men lägger på då jag kommer på att jag inte har pengar till de (eller nåt nummer)
Vi får hjälp av mamma o xtra morfar kaj jättemycket. Dom har passat Ella hur många gånger som helst. Tagit hand om henne 2 hela nätter o dessutom många dagar.. De e jag glad över! Man får energi igen. Orkar lite. Guld värt för en ikke "duktig mamma" som mig.

6. Humöret! -Detta saaatans humör!
Jag har alltid fajtats med det, Försökt hålla de i schack. O även om jag blivit betydligt bättre på att tygla det finns det fortfarande där. Jag har ibland lust att bara skrika rakt ut. Min kropp kan skaka av ilska. Jag kan bli så arg o förbannad att jag ser svart... Jag har däremot aldrig gjort någon illa på grund av detta. Inte fysikst. Däremot kan orden bli hårda. Elaka.
...Allting beror egentligen på humöret. Om jag hade varit på superhumör hade dessa grejer inte spelat så stor roll.. Inte småsakerna iaf. Tur de går upp o ner då... För om de varit på botten kan de ju inte annat än stiga -o de låter bra tycker jag!

Risig o ruskig.