Älskar "gråt-böcker". Igår avslutade jag Marian Keyes "Är det någon där?" med tårarna (ständigt de 10 sista sidorna) rinnande längst kinderna. Inte visste jag om det var för att den var sorglig som bara den eller för att den redan va slut (eller för att jag har ett överflöd av hormoner, möjligen?)!
Bra va den iaf. o sorglig. I like!

Rekommenderas!