Förlossningsrädsla...

Jag tror inte riktigt folk förstår hur jag känner inför förlossningen... Jag är inte bara rädd över smärtan (även om de e de jag e mest rädd för - överlägset!)
Jag är oxå rädd för konstiga grejer som att jag inte fattar om de e en kille om det nu skulle visa sig va detta! (skrattar ni åt mig nu? =)) Jag e rädd för att jag inte fattar hur jag ska hålla henne/amma henne/att mina bröst inte fungerar - inte kommer nån mjölk/att barnmorskorna ska skälla på mig/att Linus inte ska få vara med var enda sekund - tänker mig in i situationer som att han kanske måste gå ner o parkera om bilen eller liknande o inte vara hos mig = extrem SKRÄCK! Jag e rädd över att inte veta när jag ska åka in. Jag e rädd över att inte välja rätt smärtlindring, Jag e rädd över att ett barn i slutendan kommer ligga där brevid och vara mitt ansvar i resten av mitt liv!
E jag redo? o om jag inte e det - blir man någonsin det?

Ibland undrar jag vad jag gett mig in i. Jag älskar att känna henne röra på sig inne i magen, jag älskar när linus klappar och pratar med henne, när hon sparkar på honom när han ligger med sitt huvud mot min mage. Jag känner ibland så starka känslor för henne att jag inte tvekar en sekund på att vi gjorde rätt val när vi bestämde oss för att fullfölja graviditeten, och det är egentligen aldrig något jag ångrat, inte för min egen skull. om ni förstår vad jag menar - utan snarare för hennes... Kan jag verkligen ta hand om en liten oskyldig, oförstörd bebis? Kan Linus och jah tillsammans uppfostra och göra hennes liv värdigt och bra? Kanske är frågan den samma här som i frågan om man är redo... kan man någonsin det?

Jag har underbara nära och kära. jag vet att jag kan höra av mig med de allra dummaste frågorna till dom (speciellt till mamma) och inte e jag värst heller - Kolla bara in Katrin Zytomierska - ibland läser jag hennes blogg bara för att inför mig själv framställa mig själv som den perfekta gravida/blivande morsan! Kanske borde man göra så - hylla sig själv. Sparka undan alla fel o tänka att man gör det annorlunda nästa gång istället - men de e fan inte lätt, inte!

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag är helt övertygad om att du och Linus kommer bli de bästa föräldrarna. Och jag tror att det är helt naturligt att vara rädd inför allt. Det är jag fortfarande ibland!



Onsdag kan jag inte alls fika. Men annars så är jag nästan helt ledig!

2010-01-23 @ 09:22:57
URL: http://finaklumpen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0