De e så typiskt mig att bli dålig när det änligen händer nåt... Imorgon e de midsommarfirande som jag sett fram emot jättelänge, o här sitter jag. Med världens halsont, ont i huvudet och tycker synd om mig själv. Alvedon håller mig vid liv, o Ellas leende får mig att för en sekund glömma smärtan. Men ont de har jag. Även om en hel del ipren-tabletter (för de e faktiskt de jag tagit -inte alvedon!) ligger o guppar i magen!

Ella o jag spenderar dagen i sängen. Jag försöker underhålla henne bäst jag kan. Känner mig kass då jag inte kan gå ut med henne. Då jag knappt orkar att le mot henne. Men jag gör mitt bästa! Jag tänkte be Linus ta med henne ut en runda då han kommit hem. De förtjänar hon. Och jag kanske??

Ella-älskling har sovit som världens bästaste bebbe 2 nätter i rad. Vaknat till, fått mat och medans jag rapat henne somnat om igen. Jag har lagt ner henne på sin egen kudde, och inte en ända gång har hon protesterat eller ens vaknat.
Underbaring!!