Vill ni komma ifrån ilands-problemen? Gråta ögonen ur er? Tänka på att ni själv har ett fruktansvärt bra liv som ni borde ta vara på var eviga minut?? -Läs då detta.

Tindras mamma driver en blogg om Tindras kamp mot cancern, och vikten av att fler ska donera organ! Om Tindra skulle fått en ny, fungerande lever kanske denna 4åriga flicka levt idag, -men de gör hon inte... På långfredagen klarade lilla 4åriga Tindras kropp inte mer. O Jag gråter när jag skriver.
Jag kände inte henne. Inte hennes familj, inte någon runt omkring... Däremot är jag människa. Jag har känslor. Jag är mamma och vet att ens barn betyder allt och mer därtill. Att begrava sitt barn måste vara det absolut värsta tänkbara. Fruktansvärt! Ord kan beskriva känslan som går genom kroppen då jag bara föreställer mig. -Rädsla, fysisk smärta, grymhet.

Iaf e de skönt att gråta ibland. Att få tänka på hur bra man har det.. Att saker o ting faktiskt kan drabba en o ens närstående och att man borde ta vara på stunden betydligt mycket mer än vad man gör!
Dessutom borde fler donera.. Även om det uppenbarligen e så lätt! (Detta går även att läsa om genom bloggen) Men att bli organdonator efter döden kanske är ett alternativ!(?) -De ska jag! Tänk att man faktiskt kan ge liv genom att göra en sådan sak. -E det inte helt fantastiskt?


-Fina, älskade, goa unge. Du får gärna skrika var minut resten av ditt liv bara något sånt här aldrig händer oss, sa jag till Ella efter jag läst igår.