Jag förstår inte hur jag kan va så satans trött! Speciellt inte nu när L har haft semester o därav kunnat hjälpa mig (läs gjort de mesta) med Ella.
Jag har sovit till halv ett idag. HALV fucking ett! O jag e fortfarande trött! Under hela Oslo-semester va de dessutom jag som va trött först -gick därför o la mig, men kom fortfarande upp sist.

Dum som jag e börjar jag tänka... Tänka att de kanske e något som e fel. Allvarligt fel. "Tänk om jag e sjuk". började jag igår. Men sen tänkte jag om... Inte på 4 månader. Nä, 5 måste de bli (sov INTE en hel natt iom toabesöken i slutet av graviditeten) har jag sovit en hel natt. Så där som man faktiskt behöver!
Jag har visst kunnat sova länge ibland, men dock inte många timmar i sträck... Inte en sån där underbart härlig 8-9 timmars-sömn tills man vaknar o ligger kvar o mornar sig i en halvtimme-timme. Nope. De e banne mig snart ett halvår sen det inträffade...

-Tröttis i Norge!