This is it...
Igår var som planerat jag, linus, jessie christian på elysee o käkade o senare stack vi vidare på bio och såg MJ´s "This is it". Problemet var bara att salongen på biografen, som var fullproppad med folk, mestadels bestod av tjejer i åldersgruppen "14is" och oturligt fick jag förmodligen salongens mest högljuda och störiga trio brevid mig!
Tjejerna som var i 16-17 års åldern skrattade hela filmen igenom. Åt MJ´s röst, hans dans-moves ("juckandet" ska vi inte SNACKA om hur kul de va!) åt kläderna, dansarna, videosen, åt låtarna o åt texten i början som på något konstigt sätt verkade förbannat kul i deras ögon...
Jag förstår att man inte kan kräva att en hel biosalong ska vara tyst under en hel film. Och i vissa scener drog till o me hormon-monstret jag på smilebanden, men inte försökte jag under låtarna överrösta royals surroundljud med att skrika å asgarva med mina tjejkompisar. Inte heller sitter jag och messar under hela filmen med ljudet på (!.. jepp, de gjorde en av dom) och när en tjej i min ålder som sitter på raden framför vänder sig som och lungt men rätt irriterat säger "vi är faktiskt på bio" förstår jag att denna irritation inte enbart beror på hormonerna, utan att dessa brudarna oxå störde andra blev jag nästan ännu mer irriterad... Inte fick tjejen framför ett okej eller en förlåtelse som svar... nej nej! trions ledare (skulle jag iaf gissa) sträckte ur handen mot bruden och gav henne ett "fuck you" rakt upp i ansiktet. Både tecknet och orden. Trevligt värre! (behöver jag nämna att hennes coola anhängare asgarvade även åt detta?)
Jag hade under filmens andra halva stor lust att skrika o slänga ut min läsk över dessa extremt jobbiga tjejerna, men visste att om även jag skulle få ett "fuck you" eller liknande så skulle jag FULLSTÄNDIGT flippa ur, så jag lät bli. Några arga blickar fick dom, men detta brydde dom inte sig såklart inte om heller. Gapskratten och mobilernas pip forsatte filmen igenom...
Hela filmupplevelsen förstördes. När jag kom ut ur salongen var jag fullständigt rasande. Jag visste inte om filmen varit bra eller rolig (även om den verkade va EXTREMT rolig) De enda jag visste var att jag från och med nu är ännu mer rädd att sätta ett barn till världen.
Jag har ALDRIG varit så respektlös mot andra. Inte ens när jag var 14-15 och arg på hela världen skulle jag få för mig att uppträda så!
Jag undrar var respekten och ödmjukheten tagit vägen. Folk bryr sig bara om sig själv och deras liv och välbefinnande. Om att dom ska bli sedda och hörda!
En sak som jag uppmärksammade i filmen var att MJ - som var världsstjärna och näst intill förväntas vara egotrippad och kaxig (som jag förövrigt tycker e HEMSKT att så kallade "stjärnor" och andra för den delen med är..) istället verkade ödmjuk och snäll.
En perfektionist beskrev dom honom som, men det är väl knappast dåligt? Han bad snällt och ville "inte vara jobbig" när han bad dom göra annorlunda. Han gjorde det för fansens skull. För världens skull.
Han verkade faktiskt vara en fin, om så mycket mycket speciell, människa... Så varför, VARFÖR kan vi inte behandla varandra med lite mer respekt? Vara lite mer ödmjuka. Sluta att beklaga sig och skylla på andra när vi inte reder upp saker och ting själva.
Det är tragiskt tycker jag. Hemskt att man ska känna sig så utsatt när man egentligen inte borde.
När mitt barn kommer till världen ska de uppfostras ordentligt! Han eller hon ska få lära sig om rättvisa och hur man uppför sig. För det ska man kunna. Det borde ALLA kunna, även fast väldigt få idag verkar kunna...
Wihoo.. Fredag!
Fredag är en helt underbar dag! Skoldagen är kort, man ser fram emot en låång helg med godis, mys och frihet... Tyvärr började inte denna fredag så!
Efter att jag allt för sent upptäckt att busskortet gick ut igår o jag (eller Linus rättare sagt) bara hade en femhundring ute så sprang jag ner till affären runt hörnan för att växla... Jag vill tillägga att klockan då var någon minut över 7, bussen går 7.14 och denna affären skulle öppnat 6.30... Hade den det? - NEJ! Där va stängt o mörkt fortfarande... Benen kändes som vanligt nu för tiden allt för tunga, men eftersom jag inte hade mycket till val så var det bara att raskt traska vidare. Nästa affär hade öppet. Däremot hade han ingen växel och gick i lugn o ro och växlade i sitt kassaskåp. Jag stod o trampade, kollade klockan o kände mig allmänt stressad.. Med all rätt! När jag kom ut ur affären så såg jag bussen, och inte sedan skolans 60meters-lopp, som jag sen högstadiet på något sätt lyckats klara mig ifrån, sprang jag. Allt vad jag orkade, o hann! Anfådd och trött suckade jag fram att jag skulle till oxie, gick på bussen o satte mig. Äntligen lite lugn o ro!
När jag senare var framme vid nästa busshållplats för att byta vidare till skolan märkte jag att jag var blöt över hela sidan på kappan... men inte var det kappan som var problemet! Hela väskans innehåll guppade i vatten! skolblocket, filofaxen, pennor, suddi, tuggummi och boven i dramat - vattenflaskan var genomblöta. Som tur va (trodde jag!) låg mobilen i ett annat fack och skulle nog inte ta så stor skada... Jag vände väskan upp o ner och det bokstavligen RANN ut vatten ur den. Helsjukt! Jag tog upp mobilen och la den i jack-fickan, gnällde lite på bussen inför mina klasskompisar och bara hoppades på att oturen för dagen va slut...
Framme i skolan tog jag upp mobilen för att stänga av ljudet och märkte då att den va avstängd men att knapparna samtidigt lös! Mycket riktigt så var den kapputt. finito. bye bye...
Ingen bra start alltså, men efter dessa incidenterna så har det inte hänt så mycket mer faktiskt, o kanske får man skita i vilket, bara skjuta det åt sidan och istället njuta av vad helgen har att bjuda på.
En ny mobil får snart inhandlas. Vilken det då blir får vi se. Ny eller gammal spelar inte så stor roll, men ingen mobil är idag lika med handikapp, vilket iofs är rätt sjukt, men ändå...
Nu ska jag försöka få (mig) iordning lite. Kvällen bjuder på bio, käk och möllan tillsammans med Linus, Jessie, Christian och Martin... KUL!
Detta har vi (i bilder) gjort idag i skolan...
Bilderna e här!
Bilderna från den helgalna tjejkvällen e här!
Tack till Jessie för att hon var en så bra värdinna, och de andra tjejerna för att dom verkligen höll igång kvällen.
Superkul!
Trött!
Jag orkar inte skriva något idag... Fy tusan va trött man blir av att gå i skolan!
Imorgon ska jag ta mig i kragen. O dessutom lägga upp bilderna! Har hämtat kameran hos jessie idag... Wie!
Vilken natt!
Får verkligen hoppas sömnen e bättre inatt, för inte blir skolandan bättre när ögonen går i kors av trötthet!
Kameran e fortfarande hemma hos jessie (vet iofs inte om jag skrev här att jag glömde den där efter "sexpartyt") så bilder kommer senare... imorgon antagligen!
Nu kallar duschen, e genomfrusen efter hemfärden i regnet.
See u later!
Vintertid!
Man får en extra timme och får alltså sova en timme extra... Helt underbart!
Idag blir de Entré - för inhandling av ett par BHar, byxor o nån tröja till Linus. Även tvätt står på schemat, oxå en tripp till svärföräldrarna lite senare. Trevligt trevligt!
Nu ska jag, bebbe o älskling äntligen få i oss lite frukost, magen kurrar ordentligt!
så vi hörs senare! Måste ju berätta om sexpartyt vi hade igår =)
bye bye! (som Anna Anka hade sagt!)
Sexparty!
Om en stund bär det av till Jessie för sexparty o tjejkväll. Jag tänkte faktiskt bege mig dit lite innan alla andra och hjälpa min vän att ställa iordning lite, och ta en fördrink (coca-cola eller fanta med paraply = FEST!) och bara mysa lite.
Jonas kommer hit och dricker öl med Linus så även han e uppbokad hela kvällen.
Nu ska jag ringa älsklingen. Han ska va klar på massagen nu, så kanske kan plocka upp lite käk på vägen hem... magen kurrar!
Puss på er!
Bebis första kläder...
Kan de bli sötare? Jag har svårt att tro det...
Lilla bebis. Om ett halvår är du (förhoppningsvis) här hos oss. Mamma o pappa (och en massa andra dessutom) längtar efter dig massa massa <3
Pojke vs Flicka...
POJKE FLICKA
Jag Jessie (http://www.barajagjessica.blogspot.com)
Linus Elin Janzon
Linda Samevall Mamma/Mormor/ Kim Lundborg Olsson
Anonym Malin (http://malinannajosefine.blogg.se)
Amanda (http://mandyyy.blogg.se) Alice Follin Lundborg
Marlene Annica Follin
Alexandra Ahlenius Victoria Olsson
Rasmus Lundborg Maria (http://mariaohlin.blogg.se)
Victor Lundborg Hanna Malmqvist
Hanna (http://hannaelinaa.blogg.se) Annica Andersson
Åsa Lundborg Madde (http://www.mamamad.se)
Hanna (http://hannasegen.blogg.se) Pappa/Morfar/Bill Lundborg
De blir inte alltid som man tänkt sig...
Efter att ha mått riktigt dåligt hela veckan, o ändå pallat mig upp höll jag idag redan på att bryta ihop på bussen på väg till skolan. Illamåendet stod mig långt upp i halsen och tårarna steg i ögonen.
Jag lyckades iaf komma fram, prata med mina lärare, kopierat anteckningarna som jag missat de dagar jag varit borta och skrivit ner glosorna som vi har till på måndag.
Efter det åkte jag hem. Hann knappt in genom dörren innan toaletten fick besökas och mag-innehållet kom upp! Får väl hålla tummarna att de räcker för idag... Just nu känner jag mig liiite bättre iaf...
Har extremt dåligt samvete över att jag inte kunnit delta i grupparbetet vi haft i veckan, för just nu vill jag inget annat än att vara med i skolan o pyssla o fixa. Jag ORKAR inte må dåligt längre. De känns för jävligt när man vill, men inte kan. Om det inte blir bättre över helgen så ska jag, som faster åsa tipsade om, prata med läkare om åkesjuke-tabletter (jepp, hon tog de eftersom hon under HELA sin graviditet med kusin Olivia mådde dåligt och det visst hjälpte)
Har även fått rådet om skorpor och te av Madde, så tänkte testa med att knappra o sörpla de =)
Nu ska jag bädda ner mig... Försöka sova kanske! Hoppas på att kunna åka ner till pappa o familjen ikväll, eftersom vi planerat att träffa dom innan dom drar iväg till spanien på semester i 2 veckor... Vill och behöver (för att snacka "köpa lägenhet") verkligen de!
Världens bästa Linus
Jag och Linus låg och körde "alla barnen" skämt innan vi somnade igår.
Inte vidare moget, men mycket roligt!
Kom på egna om varandra och folk i vår närhet...!
Jag o Linus e grymma på rimm, de e en sak som e säker! (Linus kan till o me rimma i sömnen som han en gång gjorde... "herrgård skärgård" sa han bara o la huvudet åt andra hållet... knäppis!)
Linus somnade efter de och jag var, med en värkande mage, klarvaken. Vaknade hela natten och var klockan halv 6 i morse klarvaken. Linus vaknade kort där efter o vi pratade en stund. Han e verkligen hela min värld. Ställer upp i varje sekund jag behöver honom, och speciellt nu när hormonerna sprutar ur öronen (och ögonen) på mig, så är han där o tröstar, kramar, säger att allt kommer bli bättre snart (även om han kanske vet att de bara är en önsketanke från både min, och hans, sida...)
Vi har våra bråk, jag o Linus. Inte dom små heller. Vi kan starta världskrig här hemma när vi blir riktigt irriterade på varandra.
Vi e alldeles för lika i dom sammanhangen. Vi har fruktansvärda humör, kort stubin och är riktigt rikigt dåliga på att båda ha fel och att disskutera, och även om vi blivit bättre på det, så finns det dagar då vi båda kan flamma upp igen och sätta eld på allt som kommer i vår väg...
Trots allt så löser vi alltid det. Väldigt snabbt också. Vår kärlek är så stark att inget verkar kunna skada den. Och när vi nu dessutom har bebis på väg så är det ännu starkare, vi tänker ännu mer på vad vi säger och gör.
Linus är det finaste jag har. Han har speciellt under den senaste, för mig väldigt jobbiga, tiden, ställt upp med allt. Han har satt mina behov först och har i allt jag bett honom om, gjort.
Han ser mig varje dag bli tjockare o tjockare, tyngre o klumpigare, mer illamående och gnälligare. Ändå säger han att han varje dag älskar mig mer och mer.
Jag kan inte begära mer av någon. Jag älskar att komma hem till Linus varje dag, att gå å lägga mig med honom, vakna med honom. Jag e lycklig, hur jag än kännt mig på sistone.
Jag har Linus, och vet inte vad jag skulle gjort utan honom... gått under förmodligen. Jag har brutit min regel och blivit beroende av en man. Men inte vilken man som helst. Min man. min älskade, älskade man <3
uppdaterat...
Jag vill verkligen komma iväg till skolan imorgon. Jag SKA gå. Så e de. Jag ger inte upp så jävla lätt, för även om jag känner mig fruktansvärt svag nu så klarar jag detta... Ingen behöver tycka synd om mig. De VILL jag inte att någon gör!
Nu blir de project runway. Yeay!
inget illa menat...
Ville bara klargöra att jag absolut inte menade något illa med vad jag skrev om varken min mamma eller pappa i inlägget "ingenting verkar fungera".
Det jag menade var att jag känner mig svag och dom, precis som många andra, känns så mycket starkare än mig...
Detta är väl inget elakt? Jag e ledsen att vissa uppfattat de så... förlåt.
går o lägger mig...
Orkar helt enkelt inte sitta o tänka mer.
Jag tar till drömmarnas värld istället o hoppas att natten blir lång och mardröms-fri.
God natt kära läsare. Håll tummarna för en bättre dag imorgon
Depp...
Ilskan bubblar över och går ut över mina nära o kära om dom så mycket som säger ett ord som jag uppfattar som dåligt.
Tröttheten påminner sig hela tiden och illamåendet kommer tillbaka direkt drar en suck av lättnad av att de är över...
Visst är de säkerligen värt det, men just nu är de tungt.
Jag har en stark vilja av att bara ge upp allt.
Att dagarna igenom istället gå på alvedon, drömma mig bort genom att slötitta på tv. Att bara ligga. sova. mysa. bli uttråkad och kanske ännu mer orolig och rastlös.
Jag har lust att bara sluta med allt. Skolan, praktiken, att borsta o tvätta mitt hår, att sminka mig, att ha på mig något annat än mjukisbyxorna och bara sluta träffa människor.
Jag orkar inte nu. Jag vill bara gå under för ett tag. Jag känner mig så ful, äcklig och dålig.
Jag e arg och ledsen o dessutom mycket tjockare än jag varit på länge.
Jag känner ingen kämparanda, ingen livsglädje.
Jag tror och hoppas att den kommer tillbaka, men jag undrar om deppigheten jag känner av är normal eller om något håller på att hända med mig....
Ingenting verkar fungera!
Mobilen lever sitt eget liv, mail kommer tillbaka för att dessa inte gått att skicka och tillråga på de så fungerar inte heller kroppen som jag vill...
Tröttheten e massiv, Sömnen dålig och illamåendet påfrestande.
Jag känner skuldkänslor och ångest över att jag missar skolan och på så sätt går miste över en massa. Vi betalar för vår utbildning och dagarna e sprängfyllda med nya lärdommar, så varje minut utanför skolan känns som något man aldrig kommer få tillbaka...
Snart kommer detta kanske inte spela någon roll, och precis som Linus sa så kommer jag med all säkerhet vara borta mer än såhär från skolan. Jag får istället ta del av den lärdommen jag får när jag e där...
Jag går dit varje dag även om jag e trött så jag i princip håller på att svimma. Jag går även dit när jag mår illa men känner mig säker på att maginehållet inte kommer komma upp igen... Annars kan jag faktiskt inte! Jag kan inte utsätta mig för att gå till skola eller praktik när jag mår dåligt och är sjuk. Jag kan inte tvinga mig själv att göra något som jag känner att jag inte orkar. Jag kan kämpa, men jag kan inte tvinga...
Kan själv!
Även idag när jag e sjuk o egentligen borde stanna i sängen så blir jag rastlös. Jag får skuldkänslor och känner att jag borde fixa och dona, att jag borde lösa problem, handla, städa, laga mat och allt annat som man "borde" göra när man är hemma...
Varför kan jag inte bara tillåta mig att bli omhändertagen av andra ibland? Låta tiden göra sitt och tillåta mig själv att göra fel, inte kunna allt direkt och faktiskt få göra misstag...
Jag förstår inte själv ibland varför det är så himla jobbigt att få kritik och att låta andra få göra saker åt mig...
Jag ska hädanefter försöka tillåta mig själv, och andra, det. Det måste jag, för jag faktiskt inte perfekt, även om jag e jäävligt nära ;)
Inte första skoldagen allstå...
Första dagen i skolan blev jag alltså istället frånvarande, hemmaliggande och illamående.
Först nu har jag kommit upp ur sängen och mår lite lite bättre. Har sovit ett par timmar och måste (även om det inte känns speciellt lockande just nu) försöka få i mig något att äta...
Jag hatar att må dåligt, men uppenbarligen är detta något man får räkna med när man har bebis i magen. Det jag tycker är konstigt är att jag innan kunnat må dåligt, men inte alls så mycket som jag idag gjort =/ Det ska väl börja gå åt andra hållet nu? Jag borde börja må bättre nu, men IKKE!
Dax för frukost? Bebis verkar tycka de =)
Söndagsågren
Man borde ju faktiskt njuta över ledigheten istället!
Imorgon efter skolan ska jag förbi Jessie o hämta jacka. En megajacka jag kan ha nu när magen växer o tempraturen sjunker på termometern. Passar även på att ta en fika o uppdatera skvaller... alltid lika trevligt =)
Nu ska jag njuta (försöka iaf) av söndagen tillsammans med älskling, bebis o tvätthögarna! =)
Oliver o gänget...
Nu väntas Linus vilken minut som helst. Sen ska vi till syster. Får se var kvällen slutar... i soffan med en dålig film som går på tv gissar jag =) Men I love it. Så länge jag o Linus håller ihop spelar inget annat någon roll. Fast de gör de ju nu... Bebis i magen måste ju oxå må bra. Då mår vi bra =)
Jag övar på mamma-rollen. Ser de bra ut? =)
Med lugna o snälla Oliver blir jag iaf allt förutom rädd...!
(Lägg märke till mina händer på fotot. Vad har HÄNT? hoppas de e kamerand vinkel, för annars e dom något av de största jag sett! Haha!)
Mysdag!
Är på väg in till stan för att fika med Malin och Oliver (http://malinannajosefine.blogg.se) nu, sen ikväll bär det av till syrran för middag. Verkar trots en tråkig start på dagen bli en dag FULL av mys!
Har till min lilla bebis ära kopierat över fölossningskalkylatern från www.mammasidan.se och har även fått in ännu ett förslag från min kusin, som överraskande nog tror de blir en flicka... trodde hon va HELT inne på att det skulle bli en pojke, men Okej, flicka it is =)
Förlossningskalkylator
Hur långt gången är du?
- Sista menstruationen startade fredag, 10. juli 2009
- Befruktningen ägde rum runt fredag, 24. juli 2009 (+ 14 dagar)
- Beräknad förlossnings dag fredag, 16. april 2010 (+ 280 dagar)
- Du är nu 14 uker + 0 dagar in i graviditeten.li>
- Fostrets ålder är ca 12 veckor + 0 dage.
Viktiga datum
- De viktigaste organen är färdigutvecklade: fredag, 25. september 2009 (+ 77 dager)
- Risken för spontan abort minskar från: fredag, 02. oktober 2009 (+ 84 dager)
- Fosterrörelser bör vara märkbara: fredag, 27. november 2009 (+ 140 dager)
- Mammaledigheten startar söndag, 14. februari 2010
God natt!
Imorgon ska Linus jobba hela dagen o sen ska vi nog vidare hem till syrran käka lite mat för att senare bara ta de lugnt... som vi alltid tycks göra nu på helgerna (klagar INTE. Jag som e tröttis number one efter en hel vecka i skolan eller på praktik)
På söndag väntas nog ett besök av Amanda. Kul! Har inte träffat henne sen i början av sommaren!
Nähäpp. Nu verkar de som att sängen kallar. Först idol-utslagningen då =)
Natti <3
Slut på första praktiken...
Bildbevisen på att denna praktik gått väldigt moget till...
Kul hade vi iaf! Kommer sakna de. En MASSA!
Fler som gissat. KUL!
Såhär ligger de till just nu...
Pojke: Madde (http://mamamad.se) Rasmus (Lillebror) Victor (Lillebror) Hanna (http://hannaelinaa.blogg.se)
Flicka: Malin (http://malinannajosefine.blogg.se) Mamma (eller mormor kanske man borde börja kalla henne nu) Annica (barndomskompis) Maria (http://mariaohlin.blogg.se) Hanna (barndomskompis)
Kusins pappas fru Annica tror flicka, Faster tror pojke, Linus syster Linda tror pojke, Linus tror pojke och just nu är även jag inne på en pojke...
Alltså har 8 stycken gissat på pojke nu och 6 stycken på att de blir en flicka...
SEG!
Jag e seg, bloggen e seg o ekonomin e inte heller mycket att hurra över!
Idag är de dax för sista dagen på praktiken... Jag verkar inte va den enda som inte längtar tillbaka till tidiga morgonar, massor av nytt lärande o läxorna som skolan står för. Ändå har vi på måndag inget val. Då får vi stå ut... hela 2 veckor (!) o sen e de dax att praktisera igen (wiie)
Nu måste jag dra. Bråttom som vanligt =/
Barnmorskebesök o gissningslek!
Uppdateringar efter barnmorske-besöket:
- En lite lugnare Fanny
- Helt underbara hjärtljud avlyssnande (låg på 140-150)
- Ett par böcker och papper om graviditet o barnafödande rikare
Besöket gick alltså hur bra som helst, även om jag först blev inföst i fel väntrum o därefter när jag äntligen kom rätt var tvungen att ställa mig på en våg som stod utanför (!) rummet o som folk KANSKE kunde se...
HEMSKT!
Inte mycket bättre var siffrorna som vågen visade. FRUKTANSVÄRT! Jag berättade detta trauma för Linus, men INGEN ANNAN kommer någonsin få veta (förutom barnmorskan o peronerna i väntrummet som kanske kanske såg) Löjligt kanske ni tycker, men sån e jag! Vågar=ångest, enligt mig!
Lite beviken är jag på att det igår var 73st unika besökare på min blogg och endast 2 (som dessutom inte verkar ha kommenterat den för än idag) valde att gissa på pojk eller flick - frågan...
Hanna (kär barndomskamrat som kom 9 dagar...? Hoppas inte jag säger fel nu, Hanna! efter mig) gissade på flicka och min lillebror rasmus gissar på pojke...
Vad tror ni? Så farligt kan de inte va... ni har ju 50% chans att få rätt, o dessutom FÅR ni ändra er senare =D
De har jag gjort... 3 ggr! Först trodde jag på pojke, sen flicka sen nu tror jag på pojke igen.
Så kom igen nu, folks. Gissa gissa gissa =)
Barnmorskan nästa!
Mamma kommer om en halvtimme o jag har inte ens BÖRJAT göra mig iordning. PANIK!
Dax att gör de nu kanske?
Passar på att säga grattis till min gamle vän Padde som fick en dotter i söndags... Sjukt coolt! GRATTIS igen =)
En han eller hon?
Däremot vill vi gärna ha vadslagning, inget seriöst, men dock... Gissningar, på kul!
Vem som helst, så många som bara VILL, får va me!
Kanske svårt att gissa nu när man ännu inte ser magen, (utan antagligen mest tror jag käkat lite för mkt eller fått ölmage alá gubbe)
Vill ni däremot fråga något e ni SÅ välkomna... Har ju hört att de finns en del "knep" som kan avslöja barnets kön...
Nu vill vi ha in förslag. För DETTA e kul tycker jag! =)
Bilder från helgens födelsedagsfirande o fotbollsfiasko!
- Victor 19år -
Födelsedagsbarnet (barnet?) Victor längst upp till vänster.
Familjen Lundborg-Jägerman, Lundborg-Samberg och Ljungberg
Åsas coola USA-tårta (varför? Fråga mig inte. Min släkt e skum!)
o sist på stora bilden allt underbart panduro-pyssel jag fick av Faster <3
Glass-cravings!
Linus e o köper glass. Jag o bebbe har nämligen grymma cravings =)
Hade en disskution innan där Linus skrattade åt mig när jag snackade om "top hat"-glassen.
"tip top" heter den skrattade han.
Men jag höll fast vid att det visst fanns en glass som hette top hat. O en som hette tip top...
O gissa vem som hade rätt?
Jag, SÅKLART!
Ha!
Tip top & Top hat! MUMS!
Familjen Lundborg-Samevall
Världens finaste Bulle (v. 12 + 4)
& världens lyckligaste blivande föräldrar <3
Måndagen...
Vad kallt de varit idag, har de inte?
Två tröjor togs med, och användes flitigt under dagens praktik...
Mysig lunch me mamma o kinamat (som jag skulle kunna LEVA på just nu!) blev det oxå!
Schyssta löpsedlar på dagens metro förresten... De känns ibland som att världen straffar en!
"500 barn dör i mgen varje år" stod det! Självklart var jag tvungen att läsa igenom artiklen som berättade att 4-5 av 1000 barn dog i mammans mage efter 22de veckan...
Vill jag veta sånt här? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag vill sluta OROA MIG FÖR ALLT! Det e utmattande!
SUCK!
Slut på de roliga...
Ännu en vecka återstår med praktik o faktiskt så är detta något som får dagarna att gå väldigt snabbt och något som e väldigt roligt, så klaga borde jag faktiskt inte...
På torsdag ska jag till barnmorskan oxå. DET ser jag fram emot. Spännande o dessutom väldigt skönt att äntligen (kanske) få lite koll på saker o ting!
Nu e de kanske dax att krypa ner under täcket, läsa dom sista sidorna ur "män som hatar kvinnor" och vänta på att min älskade tvspels-fantast kommer och värmer mig med hjälp av hans underbart varma o fina kropp och all kärlek som han ger mig.
Linus betyder verkligen mest på jorden just nu. Han e pappan till mitt barn och mannen jag känner att jag inte skulle klara mig utan. Att vi dessutom har ett jäkligt kul och (nu för tiden) har ett väldigt harmoniskt förhållande gör knappast saken värre... Han e mitt livs kärlek. Så e de! <3
Vems födelesdag var det egentligen?
Alla stöttar mig och snackar namn/kön/födelsedag osv... Himla mysigt!
Pappa e förmodligen världens stoltaste blivande morfar. När jag först berättade för honom att jag va gravid så skrek han rätt ut. Blev helt stirrig och bara upprepade hur jävla kul o häftigt detta var...
Igår fick jag förmodligen världens finaste klocka, som "grattis till bebisen"-present (eller rättare sagt "tack-för-att-du-ger-mig-ett-barnbarn"-present =)) Han hann oxå klaga på att jag ännu inte tagit körkortet o när jag sa att jag inte hade råd, och VERKLIGEN inte kommer att ha råd nu så sa han att "han hade det" och att det ordnade sig... I utbyte skulle han få vara barnvakt mycket och jag skulle betala av en del när jag kände att jag hade råd.
Älskade lilla (men rätt tjocka) pappa! Tack tusen gånger om! Du räddar mig alltid <3
Fick av faster Åsa 2 fullproppade påsar från panduro hobby - färger, pärlor, ark, scrapbooking-grejer, klistermärken, album, kritor, block, m.m. m.m. Jag blev överlycklig! Jag ÄLSKAR sånt här! Det finns ju inget roligare än att pynta och pyssla!
Så att det var en lyckad kväll var det ingen tvekan om. Synd att matchen blev ett fiasko bara... Men jag va nöjd ändå =)
Bilder från gårdagen kommer senare!
Min vackra klocka! 
I guld & silver, pärlemor i urtavlan
och med ring klädd i diamant... i DIAMANT!
Helt sjukt snygg <3
Bebis= rädsla!
Jag känner mig helt värdelös och så okunnig man bara kan va inom detta ämne. Inte kan jag ens hålla ett barn. Jag blir nervös och helt övertygad på att den lille på något sätt kommer att gå sönder när jag håller honom/henne och räcker därför oftast över denna till mamman eller pappan fortast möjligt...
Jag vet inget om vad man i en graviditet bör tänka på, förutom att man inte borde röka, inte käka vissa (vilka av dom har jag däremot ingen aning om) ostar och inte äta något rått.
Jag har även hört talas om att man inte ska röra fisk, men läste sedan att fisk i.o.m. dennas omega3 var nyttigt för barnets utvecklig och att man borde äta det minst 3 dagar i veckan.
Att man inte ska lyfta tungt vet jag oxå, men varför? Det vet jag inte, och vad i helvete räknas som tungt? 5 kilo? 10 kilo eller 30 kilo? Det finns situationer i min utbildning och praktik då jag har en del tunga (?) lyft. Och inte vill jag gnälla, men inte heller vill jag riskera något...
Jag vet inte ett dugg. Inte heller blir jag ett dugg klokare när jag försöker läsa och förstå mig på saker o ting lite bättre... Jag blir snarare mer rädd.
Folk berättar om "nära döden" upplevelser i samband med förlossningar, om att föräldrar blir besvikna över att deras barn inte ser ut om "reklam-barn", om foglossningar (som jag ens knappt vet vad det är, och ännu mindre vad jag skulle göra åt det)
Först nu har jag förstått att efter barnet pressats ut efter flera timmars lidande ska även moderkakan ut. Detta är enligt vissa ännu värre än att föda själva barnet!
Jag har läst om förlossningsdepressioner, om kvinnor som spricker o klipps o sys åt alla möjliga håll o kanter. Jag läste senast idag om hur ont detta gör. Om hur mycket och lääänge det blöder efter moderkakan, att man inte kan sitta utan att vrida sig av plågorna, att ens första toalettbesök är ännu en nära-döden upplevelse och att man helt enkelt kan och antagligen kommer bli besviken över hur förvriden ens bild över bebisens första veckor är...
Jag har ännu inte varit hos min barnmorska (som ni kanske förstår) men ska dit nästa vecka och överdrösa henne med frågor... Jag känner att jag inte blir ett dugg klokare genom att läsa och lyssna på en massa skit, men samtidigt kanske det är bra att vara förbredd på det värsta... Inte vet jag!
Jag e först att få barn av syskonen, först i kompisgänget o litar inte ett dugg på min mamma när de gäller barnafödsel (hon tycker BARA det e underbart och extremt häftigt säger att hon kunde lätt ha gjort de 100 ggr utan problem!) Så inte är det lätt att veta, men just nu känner jag mig bara ledsen, förvirrad och rädd.
Det vill jag inte.
Jag vill vara som alla andra blivande mammor verkar vara; förväntansfulla o spända på sitt lilla mirakel... Kanske är detta bara något dom ger sken av. Eller? Kanske är det en blandning. Precis som hos mig!
För jag är ju faktiskt väldigt förväntansfull o längtar efter den lilla krabaten som bara den. Men samtidigt e jag rädd. Som FAN!
Men det kanske inte e så konstigt.... eller?
Har ni några förslag på vad eller var man kan läsa? Har ni tips och råd? Skriv jättegärna!
Har ni skräckhisorier eller oxå tror ni ska dö? Skriv inte!!!
Tack o adjöken!
Helg!
Sen slogs jag igen. Denna gången me min pappa (!) - detta skedde på is (!) med flaskor (!) till låten "You lost that loving feeling" (med righteous brothers) (!!!)
Vad går runt i ens huvud egentligen?
Idag bär det av till Höllviken för att träffa min gamle far, lillebror rasmus och minstingen Victor som fyllde 19 igår och därför ska fira detta med mat, dryck o dessutom fotboll idag.
Linus ska på grillfest med kollegerna o följer därför inte me...
Kanske hinner med att träffa jessie på en fika innan jag åker ner till hölle oxå. Vi får se =)
Later!
Fredagsmys...
Idol på tvn, chips i skålen, bebben i magen och cola i glaset...kan de bli bättre? Absolut inte =)
Fanny e superlycklig <3
Drömtydning...
Jag blev lite irriterad, vi har ju bestämt att inte ta reda på könet, men dom dumma danskarna hade gjort fel o därför visste vi nu att de skulle bli en kille...
Därefter drömde jag att jag brottades o slogs med en gammal klasskompis eftersom hon bara var utklädd och egentligen var självaste usama bin laden (!!)
Ingen av mina andra gamla klasskompisar trodde mig och alla gav sig slutligen på mig...
Haha! Vad i helvete kan detta betyda?
Någon som e duktig på de här med drömtydning kanske?
Nu e de dax att dra till veckans sista praktik. Ses ikväll!
Ciao!
Stavfel...
Ville bara be om förlåtelse för mina extremt störiga stavfel (som man alltid märker efter man lagt ut det och ett visst antal personer redan läst inlägget..) Jag kommer inte ändra mina inlägg eller rätta stavfelen hädanefter.
Varför? - För att jag inte orkar, helt enkelt!
Nu ska jag hjälpa maken me maten. Sent blev de idag, i.o.m. praktik o sena bussar...
Over and out!
Hormon-bitch!
Bonde söker fru e världens sötaste program... Fattar inte att jag inte insåg de för än förra säsongen.
Supermysigt att de igår drog igång igen igår. En som kommer sitta fastklistrad framför detta varje onsdagskväll e ju jag (och typ en miljon andra pensionärer?) och en suckande Linus eftersom han inte har något val (mohaha)
Linus skrev världens sötaste inlägg så jag började gråta (som jag för övrigt gör för nästan allt just nu) i vår fina "graviditets-bok" (dagbok, datum, namn m.m.) som vi fick av vår kära vän Jessie. Jag blev så rörd över hans fina ord och eftersom gråten kom när jag bläddrade i boken trodde Linus först att jag grät över att han "förstört" min bok som jag skrivit fint i... Haha! Vilken jävla bitch han ser mig som =)
Dax att lägga maken så man kommer iväg till praktiken.
Bye!
Lägenhetsbry
Hur i helvete ska vi klara detta?
När jag och Linus nu äntligen (okej, 2 månader sen, men dock) hittat en lägenhet så får vi reda på att jag är på smällen och att inom en kort tid så måste vi har ännu mer plats...
En 3a letar vi. En okej sådan. På ett område man inte behöver vara livrädd att gå utanför dörren efter mörkret faller på (alltså efter typ 15 på vintern)
Vi vill inte heller bo på första vånigen. För även om det är delade meningar om hur bra eller dåligt det är så är detta något vi bestämmt oss att vi INTE vill.
Vi har hittat en del köpes-lägenheter genom hemnet till överkommliga priser. Problemet är då insatsen och topplånet, avgifter och räntor (okej, räntorna e väl de sista man borde klaga på i detta skedet) men jag fattar inte!
Jag förstår inte hur vi ska kunna få ihop runt 80 000 på bara några månader utöver besparingarna vi har nu. För det är ungefär vad vi behöver ha. Jag förstår inte heller hur man ska räkna på avgifter och amorteringar om man har rörliga räntor och allt vad det heter.
Inte har jag heller ett fast jobb (men däremot förhoppnignsvis en väldigt snäll pappa som vill gå i borgen för mig) och inte någon vidare inkomst. Det kommer jag ju inte heller ha i ett par år framöver då jag först ska vara mammaledig och sedan lyckas få ett jobb... men de löser väl sig? Både pappa och timbuktu säger ju det, och dessa är några som jag har för vana att allt för ofta lyssna på...
De löser sig. De gör det alltid. Det kommer fixa sig till slut.
Så e de. Det kommer det göra. Det kommer ordna sig fint för vår lilla familj till slut, men just idag känns de tufft och struligt... Så har någon förslag eller tips så e ni hjärtligt välkomna med dom =)
Tack!
Så, dax att dra till praktiken igen om en knapp timme.
Dagarna fullständigt flyger förbi och de gör dessvärre oxå kvällarna. Känns som att man aldrig riktigt får koppla av... Eller e man helt enkelt bara jävligt bortskämd efter att i ett år bara jobbat halvtid...?
Trött e jag, och ingen energi finns, men är glad efter att andra natten i rad faktiskt fått sova HELA natten utan att vara tvunngen att springa på toa och därmed vara klarvaken, pigg (tror jag då iaf) och dessutom ha väckt Linus eftersom mina hopp över sängkanten kanske inte alltid är dom mest graciösa... =)
Så... Detta fick bli ett kort inlägg. Hade egentligen bara tänkt skriva o tacka alla ni sötnosar som grattat mig - Ni e underbara! Även ni som gratulerat Linus vill jag säga tack till. O en sak till som jag tyckte va rätt rolig måste jag skriva här... Linus gamla klasskompis och ex-kärlek (som han va tillsammans med i 3an på lågstadiet =)) gratulerade Linus över facebook igår och avslöjade att hon oxå väntade barn... och när? - På EXAKT samma datum! Lite coolt tycker jag. 16 april 2010 is the shit (så, nu vet ni de oxå)
Puss o kram o tack så HEMSKT mycket
/Fanny, Linus o bebben
Bulle i ugnen!
Paniken rusade genom kroppen och med test-stickans starkt lysande "plus-tecken" i rutan var jag helt övertygad om att något var fel. Antingen på mig eller på testet, för inte var det så att jag skulle bli mamma. Absolut inte. En omöjlighet om du i den stunden skulle frågat mig...
Efter att ha dragit upp Linus ur sängen och ut på uppdrag för att inhandla ett par test till så kände jag "bakfylle-känslan" Ett illamående - dock utan kräkningar, som jag haft en tid. Detta var inget jag hade reagerat på, det var snarare Linus som tyckt detta var lite märkligt.
När jag senare den dagen gjorde grav.test nummer 2, som såklart oxå visade positivt, blev jag nästan irriterad... Vad var det för fel?
Idag kan jag skratta åt mig själv. Åt hur upprörd jag blev. Hur kunde det vara så svårt att inse att jag faktiskt var gravid? Men det trodde jag inte då. Verkligen inte.
Test nummer 3 fick vänta till dagen efter, och när det oxå, såklart, visade positivt ringde jag till kvinnokliniken.
" -Ska jag kanske komma och göra ett test hos er?"
Sköterskan svarade lite roat, "- Nej, om testet visat positiv så är du gravid... Är detta en graviditet du vill fullfölja?"
"- Va?" Så långt hade jag inte ens tänkt. Hur i helvete skulle jag ta ställning till detta? Jag har aldrig sett mig själv som en "ung mamma" (som man kanske inte ens räknas till när man är över 20) Men jag har alltid trott att jag skulle vara närmre 30, färdigutbildad, med egen lägenhet, kanske gift t.o.m. eller iaf förlovad och klar med allt "bus". Men så tar livet en vändning. En stor sådan. Ett nytt liv växer inne i en och plötsligt blir allt inte så självklart och lätt längre...
Jag bad sjuksöterskan att återkomma. Ett beslut som detta kunde jag inte ta själv. Inte så här.
Linus var stöttande. Tog upp våra olika möjligheter, frågade hur det kändes, vad som kändes rätt... och det visste jag egentligen redan från början, för även om jag kanske inte hade en önskan om en liten, så ville jag inte heller ta bort ett barn.
Vi bestämde oss för att genomföra det, och sen den stunden har det känts bra. Vi vill detta vad folk än tycker och tänker...
Hur man än vrider och vänder på det så finns det folk som kommer sätta sig på tvären, men hittills har vi fått ett enormt stöd. Våra föräldrar och nära vänner har varit otroliga. Dom har varit glada och förväntansfulla och inte ett dugg negativa, och det är faktiskt först och främst (efter mig och linus, såklart) dom som räknas.
Ville skriva detta inlägg, inte för att försvara mig egentligen, utan för att få folk att förstå att detta inte är något som planerades. Men inte heller något som vi idag ser som ett misstag.
Detta är vårt lilla mirakel som kommer att bli oerhört älskat.
Vi har gett oss in på något vi vet om kommer bli svårt. Vi har gett oss in på att bli föräldrar. Att bli ansvarsfulla och vuxna, och även om säkert många av er ser mig som en kanske lite egotrippad, partyprinsessa som kan vara otroligt barnslig och omogen så finns det bakom murarna mängder av kärlek, av ansvarstagande och mogenhet.
Jag har för vår lilla bebbe slutat röka, slutat dricka (fast det gjorde jag faktiskt redan innan jag fick reda på det) Jag oroar mig över allt jag gör, allt jag äter och googlar var enda känsla eller microskopisk matbit för att försäkra mig att detta inte ska vara till någon skada för vår bebis. För jag älskar honom/henne redan. Efter ultraljudet som vi var på idag fick jag ännu mer känslor. Lillskrutten hoppade runt, viftade med armar o ben och levde rövare i kulan. Linus tog min hand och log och självklart fick hormonbomben (jag) tårar i ögonen.
Jag ber er om att vara snälla och stötta oss. Vi behöver inga skräckhistorier eller pekfingrar. Vi är vuxna och bestämmer själv, och som sagt så älskar vi lilla buse och kommer göra allt som står i vår makt för att denna ska få ett så fantastiskt liv som det bara går... Så e de!
