zero o la la!
Gott gotti gott gott!
Cola zero o sååå goda Marabou Sommar-choklad me jordgubbar e lika med en perfekt lördagskväll för trötta mig.
Fredagen var helgalen och hela lördagen har känts som en enda lång pina.
Bättre nu. Och när dessutom When a man loves a women precis börjat på 4an så kan man faktiskt inte klaga längre.
Snart kommer Linus hem.
Längtar efter min plutt!
Han gör mitt liv så mkt bättre...
Självrespekt? Någon...?
Jag vet om att jag nog inte ska sätta mig emot detta.
Att jag istället kanske borde ge råd, stötta och finnas där.
Ändå kan jag inte låta bli att bli irriterad och upprörd varje gång det kommer på tal.
Jag bara förstår inte hur man kan utsätta sig själv för något sådant.
Hur du kan förnedra dig och så många andra genom ett val som i mina ögon verkar så enkelt...
Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det.
Det handlar ju om DIG. o DU står mig nära...
Jag vet om att du i slutänden inte kommer att lyssna.... De har du nämligen aldrig gjort.
Men är det då bättre att låtsas som inget och bara låta det rullar på i samma gamla bana, Eller borde jag ta mod till mig, ställa dig mot väggen, men i så fall även riskera min relation till dig?
Du stjälper dig själv genom att locka till dig folk du vet inte är bra för dig. Genom att sätta dig i problem du inte hade behövt ha!
Jag förstår inte. Jag gör inte de. O om jag inte gör de, kan jag då hjälpa?
I mina ögon ser jag de som att du frivilligt håller i gift-ormen för att utmana ödet,
för att du vill åt giftet.
Kanske för att du på det sättet flyr dina andra problem...
Jag blir galen på detta. GALEN!
Bubblan e på väg på att spricka, o om det nu gör det så är det förmodligen oxå det som är meningen...
Jag kan inte gå runt och låtsas. Säga att allt e bra när jag egentligen bara vill lyfta upp dig ur din
håla, skaka om dig och banka in i dig att du skadar dig själv o på så sätt även mig...
Att jag istället kanske borde ge råd, stötta och finnas där.
Ändå kan jag inte låta bli att bli irriterad och upprörd varje gång det kommer på tal.
Jag bara förstår inte hur man kan utsätta sig själv för något sådant.
Hur du kan förnedra dig och så många andra genom ett val som i mina ögon verkar så enkelt...
Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det.
Det handlar ju om DIG. o DU står mig nära...
Jag vet om att du i slutänden inte kommer att lyssna.... De har du nämligen aldrig gjort.
Men är det då bättre att låtsas som inget och bara låta det rullar på i samma gamla bana, Eller borde jag ta mod till mig, ställa dig mot väggen, men i så fall även riskera min relation till dig?
Du stjälper dig själv genom att locka till dig folk du vet inte är bra för dig. Genom att sätta dig i problem du inte hade behövt ha!
Jag förstår inte. Jag gör inte de. O om jag inte gör de, kan jag då hjälpa?
I mina ögon ser jag de som att du frivilligt håller i gift-ormen för att utmana ödet,
för att du vill åt giftet.
Kanske för att du på det sättet flyr dina andra problem...
Jag blir galen på detta. GALEN!
Bubblan e på väg på att spricka, o om det nu gör det så är det förmodligen oxå det som är meningen...
Jag kan inte gå runt och låtsas. Säga att allt e bra när jag egentligen bara vill lyfta upp dig ur din
håla, skaka om dig och banka in i dig att du skadar dig själv o på så sätt även mig...
Man lär sig nåt nytt varje dag...
Tyra Banks mormors mor heter precis som jag - Fanny! Coolt!Paradis eller helvete?
Äntligen e Tn hemma från Thailand. Har dock inte träffat henne än, men lyckades växla ett par ord med henne per telefon innan idag... Molnen hade varit många och hettan påtaglig. Hon berättade oxå om en hemsk olycka dom bevittnat... t.o.m. jag tog illa upp, även om jag inte sett det. Fy fan va hemskt!
Olyckorna har varit många och fruktansvärda på sistone. Personer försvinner på de mest orättvisa sätt.
Tårarna runt omkring mig har varit fallit hårt och för att visa mitt stöd och medlidande har jag fått lägga andra problem och tankar på hyllan...
För jag tänker på er. Främst på dig, L. Jag älskar dig så djupt och tycker att de e för jävligt att detta ska hända just dig och människor i din närhet.
Så jag vill i denna bloggen passa på att skänka en tanke åt alla er som inte finns hos oss längre, åt er som går mot en osäker framtid, åt er som sörjer, åt er som försöker att glömma och för er som minns...
Så mycket skit som hänt här. Ändå ses detta som ett fantastiskt land... Frågan återstår.
Är detta paradiset eller rent utav helvetet...?
Olyckorna har varit många och fruktansvärda på sistone. Personer försvinner på de mest orättvisa sätt.
Tårarna runt omkring mig har varit fallit hårt och för att visa mitt stöd och medlidande har jag fått lägga andra problem och tankar på hyllan...
För jag tänker på er. Främst på dig, L. Jag älskar dig så djupt och tycker att de e för jävligt att detta ska hända just dig och människor i din närhet.
Så jag vill i denna bloggen passa på att skänka en tanke åt alla er som inte finns hos oss längre, åt er som går mot en osäker framtid, åt er som sörjer, åt er som försöker att glömma och för er som minns...
Så mycket skit som hänt här. Ändå ses detta som ett fantastiskt land... Frågan återstår.
Är detta paradiset eller rent utav helvetet...?
Lilla tg vs När Harry träffade Sally!
Off till Lilla tg o möta upp älsk, eller ligga här, kolla "När Harry träffade Sally" för 172 gången?
Väntan...
Sitter här själv o väntar på att älsklingen ska komma tillbaka från Lilla torg.
Bara drygt en timme sen han stack från mig, men när Jessie e off till Norge, Tn fortfarande i Thailand, Kusinen i London, Syskonen i stockholm, Elin ute på galaj o resten av Sveriges befolkning e fruktansvärt bakfulla så finns de inte mkt annat att göra än att sitta här, vänta, slö-kolla på tv o kolla runt lite i bloggvärlden...
Mys-pys midsommar har de iaf varit.
Efter jobbet i torsdags bar det av till Möllan för att möta upp Jessie, Kristian o Linus för en öl (som blev 2)
Fredagen fortsatte i samma takt... Öl-drickande, kubb, supergod mat, dans o gott sällskap ute vid Johanneslust.
Nu e de lördag o jobbet väntar imorgon. Pengarna börjar verkligen sina dom oxå. 5 dagar till lön o sen e vi plötsligt inne i Juli... Ja, satan va snabbt de går nu! Bra tycker jag! Längtar verkligen till Augusti då skolan börjar =)
Får väl kolla hur de går i finalen av singing bee nu... spännande värre =/
Bara drygt en timme sen han stack från mig, men när Jessie e off till Norge, Tn fortfarande i Thailand, Kusinen i London, Syskonen i stockholm, Elin ute på galaj o resten av Sveriges befolkning e fruktansvärt bakfulla så finns de inte mkt annat att göra än att sitta här, vänta, slö-kolla på tv o kolla runt lite i bloggvärlden...
Mys-pys midsommar har de iaf varit.
Efter jobbet i torsdags bar det av till Möllan för att möta upp Jessie, Kristian o Linus för en öl (som blev 2)
Fredagen fortsatte i samma takt... Öl-drickande, kubb, supergod mat, dans o gott sällskap ute vid Johanneslust.
Nu e de lördag o jobbet väntar imorgon. Pengarna börjar verkligen sina dom oxå. 5 dagar till lön o sen e vi plötsligt inne i Juli... Ja, satan va snabbt de går nu! Bra tycker jag! Längtar verkligen till Augusti då skolan börjar =)
Får väl kolla hur de går i finalen av singing bee nu... spännande värre =/
Högstadie-vibbar i vuxenlivet...
Jag kan inte förstå hur jag fortfarande kan va irriterad över en sak som denna... Irriterad e kanske fel ord att använda, förresten. Besviken skulle jag nog snarare välja att kalla det.
Är det kanske högstadie-nivå på mitt beteende? Mycket möjligt.
Men nu handlar det inte om att någon köpt likdana (läs "härmat") byxor eller skor som mig. För dom har faktiskt tagit något viktigt ifrån mig. Något dom kanske inte menat att ta, men som mina vänner ändå borde varit uppmärksamma nog att lägga på minnet, o på det sättet inte skapat denna konflikt...
Inte nog med det har detta inte bara hänt en, utan faktiskt två (!) gånger.
Jag säger inget. För det är inget jag har patent på. Tyvärr!
Men bara för att man inte hunnit först så ger det heller ingen rätten att ta detta ifrån en.
Vänner och bekantskapskrets förändras från dag till dag. Det har jag på senare år förstått.
Jag har kvar få, men väldigt nära vänner som jag vet på ett eller annat sätt alltid kommer finns där... Vare sig det är i tanken eller sittandes brevid mig.
De e dom som lyssnar. Dom som vet om mina planer o mål... o dom som bryr sig om det.
De e mina nära, mina kära, mina riktiga vänner o min familj.
De e e slutänden dom som betyder någonting.
De e dom jag vill vara med.
Kanske borde jag därför strunta i vad som tagits ifrån mig. O istället ta tillbaka det.
Själa det mitt framför ögon på dom.
Sjukna till deras nivå... För om dom kan köra högstadielekar med mig så kommer dom få en argsint, känslokall, hormonsvallande bitch alá 15åriga Fanny tillbaka - å de, mina vänner, vill nog ingen vara med om igen...
Är det kanske högstadie-nivå på mitt beteende? Mycket möjligt.
Men nu handlar det inte om att någon köpt likdana (läs "härmat") byxor eller skor som mig. För dom har faktiskt tagit något viktigt ifrån mig. Något dom kanske inte menat att ta, men som mina vänner ändå borde varit uppmärksamma nog att lägga på minnet, o på det sättet inte skapat denna konflikt...
Inte nog med det har detta inte bara hänt en, utan faktiskt två (!) gånger.
Jag säger inget. För det är inget jag har patent på. Tyvärr!
Men bara för att man inte hunnit först så ger det heller ingen rätten att ta detta ifrån en.
Vänner och bekantskapskrets förändras från dag till dag. Det har jag på senare år förstått.
Jag har kvar få, men väldigt nära vänner som jag vet på ett eller annat sätt alltid kommer finns där... Vare sig det är i tanken eller sittandes brevid mig.
De e dom som lyssnar. Dom som vet om mina planer o mål... o dom som bryr sig om det.
De e mina nära, mina kära, mina riktiga vänner o min familj.
De e e slutänden dom som betyder någonting.
De e dom jag vill vara med.
Kanske borde jag därför strunta i vad som tagits ifrån mig. O istället ta tillbaka det.
Själa det mitt framför ögon på dom.
Sjukna till deras nivå... För om dom kan köra högstadielekar med mig så kommer dom få en argsint, känslokall, hormonsvallande bitch alá 15åriga Fanny tillbaka - å de, mina vänner, vill nog ingen vara med om igen...
Äckligt värre!
- BLÄää!Äckligaste hostmedicinen ever! Smakar ungefär som jäger fast utan alkohol o där med utan kul!
Blir som ett barn varje gång jag motvilligt häller den i mig... Håller för näsan, fnyser o fräser o tycker döösynd om mig själv...
Hostan har gett med sig en del iaf, så fortsätter att tvinga i mig den här fruktansvärda sörjan!
Ångesten o känslorna jag skrev om igår har lagt sig.
Jag har underbara vänner som lyssnar o stöttar (tänker främst på Alice "Kuss" o Maria i denna situation) o en underbar Linus som gör allt i sin makt för att få mig att förstå, för att få mig att må bra de stunder jag mår dåligt.
Så tack, mina underbara änglar. Ni e guld!
Känsliga känslor...
Jag vet inte om jag påverkas av sjukdommen.
Att jag därför blivit extra känslig.
Jag vet inte heller hur jag ska tackla mina känslor o tankar.
Jag fantiserar, smider planer o tänker hur det skulle se ut ur alla möjliga, olika vinklar...
Ändå är det tomt. Jag ser inget ljus.
Jag hittar helt enkelt inte vägen ut...
Jag undrar ibland hur känslomässigt involverad man ska låta sig själv bli.
Hur mycket man ska visa o hur mycket man ska spela.
Folk tycker o tänker så olika.
Därför frågar jag mig själv på vilket sätt man ska handla.
Om man ska spela spelet, gömma sig bakom en mask o på så sätt finna trygghet.
En tillfällig trygghet. En falsk sådan.
Eller om man helt enkelt ska blotta sitt hjärta, men vara beredd på konsekvenserna av den outhärdliga smärtan detta kan ge...
Jag vet inte.
Jag vet faktiskt inte...
De finns en anledning till varför jag känner o tänker så här.
För visst ser jag ett mönster.
Det e alltid samma sak, alltid samma känslor.
Det är viktigt att lyssna till sitt hjärta, att ta sina känslor på allvar.
Att kanske stanna upp o fråga sig själv varför man tänker så här.
Men paniken inom mig rusar.
Att de ens finns en möjlighet till att känslorna jag känner stämmer gör mig livrädd.
Jag får inte ut ett ljud från dig.
Kanske borde jag ta detta som ett positivt tecken.
Att rädslan o känslorna inom mig är något mitt huvud har hittat på för att få mig att stanna upp.
För att tänka. För att sakta ner.
Men jag blir rädd. Som sagt... livrädd.
Analyserar varje ord och rörelse. Varje andetag och beröring får min hjärna att arbeta på högvarv...
Min kropp värker.
Av så förkylning som känslor.
Det är så svårt att älska.
Det är så svårt att aldrig riktigt kunna veta. För det kan man inte, hur mycket man än vill...
Jag tror visst att man kan älska någon annan innan man älskar sig själv, så som de gamla ordspråket inte alls vill hålla med om...
det jag däremot undrar är om man kan låta någon annan älska en om man inte först älskar sig själv...
De e frågan!
Jag älskar dig L
Att jag därför blivit extra känslig.
Jag vet inte heller hur jag ska tackla mina känslor o tankar.
Jag fantiserar, smider planer o tänker hur det skulle se ut ur alla möjliga, olika vinklar...
Ändå är det tomt. Jag ser inget ljus.
Jag hittar helt enkelt inte vägen ut...
Jag undrar ibland hur känslomässigt involverad man ska låta sig själv bli.
Hur mycket man ska visa o hur mycket man ska spela.
Folk tycker o tänker så olika.
Därför frågar jag mig själv på vilket sätt man ska handla.
Om man ska spela spelet, gömma sig bakom en mask o på så sätt finna trygghet.
En tillfällig trygghet. En falsk sådan.
Eller om man helt enkelt ska blotta sitt hjärta, men vara beredd på konsekvenserna av den outhärdliga smärtan detta kan ge...
Jag vet inte.
Jag vet faktiskt inte...
De finns en anledning till varför jag känner o tänker så här.
För visst ser jag ett mönster.
Det e alltid samma sak, alltid samma känslor.
Det är viktigt att lyssna till sitt hjärta, att ta sina känslor på allvar.
Att kanske stanna upp o fråga sig själv varför man tänker så här.
Men paniken inom mig rusar.
Att de ens finns en möjlighet till att känslorna jag känner stämmer gör mig livrädd.
Jag får inte ut ett ljud från dig.
Kanske borde jag ta detta som ett positivt tecken.
Att rädslan o känslorna inom mig är något mitt huvud har hittat på för att få mig att stanna upp.
För att tänka. För att sakta ner.
Men jag blir rädd. Som sagt... livrädd.
Analyserar varje ord och rörelse. Varje andetag och beröring får min hjärna att arbeta på högvarv...
Min kropp värker.
Av så förkylning som känslor.
Det är så svårt att älska.
Det är så svårt att aldrig riktigt kunna veta. För det kan man inte, hur mycket man än vill...
Jag tror visst att man kan älska någon annan innan man älskar sig själv, så som de gamla ordspråket inte alls vill hålla med om...
det jag däremot undrar är om man kan låta någon annan älska en om man inte först älskar sig själv...
De e frågan!
Jag älskar dig LSjukis...
Visst va de som jag trodde... Febern kom bara någon timme efter förra inlägget o efter de lika så hostan, huvudvärken o lite halsont dessutom.
Sov dåligt som satan inatt. Vaknade klockan 8 i morse o somnade inte om för än 2 timmar senare. Lyckades som tur va få lite sömn då...
Nu väntar jag att Linus kommer hit med lite mat.
Har ännu inte ätit... Brukar ju inte va så jättekul när man e sjuk, men börjar kurra så smått i magen nu, så förhoppningsvis får jag i mig lite iaf...
Jag HATAR att va sjuk! Ingen ork till något, dubbelt så känslig o inte nog me de så ska man behöva känna sig ofräsch.. USCH o fy o tvi o blärk!
Sov dåligt som satan inatt. Vaknade klockan 8 i morse o somnade inte om för än 2 timmar senare. Lyckades som tur va få lite sömn då...
Nu väntar jag att Linus kommer hit med lite mat.
Har ännu inte ätit... Brukar ju inte va så jättekul när man e sjuk, men börjar kurra så smått i magen nu, så förhoppningsvis får jag i mig lite iaf...
Jag HATAR att va sjuk! Ingen ork till något, dubbelt så känslig o inte nog me de så ska man behöva känna sig ofräsch.. USCH o fy o tvi o blärk!
Fu(c)k...
Nej nej neeej! Vill inte bli sjuk nu!
Ligger i sängen o hostar, nyser, snörvlar o tycker synd om mig själv...
Längtar efter L. Han ska ge mig alvedon o kramar =)
Ligger i sängen o hostar, nyser, snörvlar o tycker synd om mig själv...
Längtar efter L. Han ska ge mig alvedon o kramar =)
För han tog studenten, fy fan va han e bra...
Lillebror tog studenten i fredags o fy fan vilken fest de va!
Dagen började halft kaosartat med förseningar o mörka regnmoln som hängde tungt på himmeln.
5 i tre var vi mot alla odds framme på stortorget o väntade på att den lille parvlen skulle springa ut mot friheten...
Först av alla rusade han ut. Champangen han höll i handen sprutade vilt över både vice rektorn o rektorn.
Lyckan var total o självklart blev blödiga jag lite tårögd av stolthet när jag kramade min lite fulla, men dock så underbara bror.
Musiken pumpade hårt i den ballongprydda bilen när vigge kördes till Höllviken o festen fortsatte i samma takt under hela kvällen.
Maten blev succe, lika så musiken, sällskapet o festen över huvud taget.
Folk blev fulla som kastruller. Farsan tog fram whiskeyn o likaså vodkan som vigge fått i studentpresent av Linus korkades upp.
Natten slutade i Malmö. Efter att vi gett upp hoppet över att någonsin komma in på Hipp så stryrde vi kosan mot Breeze. Där avslutades natten me dans, ännu fler drinkar o en massa kärlek.
Victor - min älskade lillebror. Grattis än en gång
Jag älskar dig oändligt...
Rasmus, Jag (vad jag gör har jag däremot ingen aning om) o Victor = Massor av kärlek <3
Dagen började halft kaosartat med förseningar o mörka regnmoln som hängde tungt på himmeln.
5 i tre var vi mot alla odds framme på stortorget o väntade på att den lille parvlen skulle springa ut mot friheten...
Först av alla rusade han ut. Champangen han höll i handen sprutade vilt över både vice rektorn o rektorn.
Lyckan var total o självklart blev blödiga jag lite tårögd av stolthet när jag kramade min lite fulla, men dock så underbara bror.
Musiken pumpade hårt i den ballongprydda bilen när vigge kördes till Höllviken o festen fortsatte i samma takt under hela kvällen.
Maten blev succe, lika så musiken, sällskapet o festen över huvud taget.
Folk blev fulla som kastruller. Farsan tog fram whiskeyn o likaså vodkan som vigge fått i studentpresent av Linus korkades upp.
Natten slutade i Malmö. Efter att vi gett upp hoppet över att någonsin komma in på Hipp så stryrde vi kosan mot Breeze. Där avslutades natten me dans, ännu fler drinkar o en massa kärlek.
Victor - min älskade lillebror. Grattis än en gång
Jag älskar dig oändligt...
Rasmus, Jag (vad jag gör har jag däremot ingen aning om) o Victor = Massor av kärlek <3
Min kära gamla vän Ångest...
Har haft ont i magen de senaste dagarna,
En obehagskänsla har trängt sig på... En känsla över att de e min gamla vän Ångest som velat komma på besök.
O smärtan är som värst idag...
Jag förstår inte hur denna student-hysteri kan gå över i något jobbigt.
För jag verkligen älskar studenterna och allt som hör till...
Dom glada ungdommarna i fina klänningar eller kostymer som går runt i stan, blåser i sina visselpipor och galer förtjust till varenda bil som tutar... väldigt o-svenskt. o väldigt fint och mycket mysigt, tycker jag!
Det är väl inte själva studenten som ger mig ångest, egentligen...
Inte idag iaf.
Allt omkring som, som vanligt, jag orsakt sätter käppar i hjulet för glädjen i allt de fina.
Om någon bara hade förstått hur stort de här är.
Vilken fruktansvärd känsla det är.
Hur extremt jobbigt o känsligt detta är för mig, hade det kanske, kanske, varit lättare...
Jag kan ju inte kräva detta av någon. De förstår jag.
O kanske borde jag tänka om. Tänka på sättet ni säger de... "skit samma, lev för stunden, ha kul" eller "ingen bryr sig"
O de sistnämnda är troligen och förhoppningsvis sant.
Det är ingen som bryr sig längre...
Förutom en! - JAG!
Känslor o tankar kan man inte styra över.
Däremot handlingar.
Så jag får gå dit.
För att jag måste.
För att övervinna rädslan o sen komma tillbaka och förhoppningsvis säga o tycka att de inte var så farligt!
För att livet e en bitch. o då e de bara att vara exakt lika jävlig tillbaka...
En obehagskänsla har trängt sig på... En känsla över att de e min gamla vän Ångest som velat komma på besök.
O smärtan är som värst idag...
Jag förstår inte hur denna student-hysteri kan gå över i något jobbigt.
För jag verkligen älskar studenterna och allt som hör till...
Dom glada ungdommarna i fina klänningar eller kostymer som går runt i stan, blåser i sina visselpipor och galer förtjust till varenda bil som tutar... väldigt o-svenskt. o väldigt fint och mycket mysigt, tycker jag!
Det är väl inte själva studenten som ger mig ångest, egentligen...
Inte idag iaf.
Allt omkring som, som vanligt, jag orsakt sätter käppar i hjulet för glädjen i allt de fina.
Om någon bara hade förstått hur stort de här är.
Vilken fruktansvärd känsla det är.
Hur extremt jobbigt o känsligt detta är för mig, hade det kanske, kanske, varit lättare...
Jag kan ju inte kräva detta av någon. De förstår jag.
O kanske borde jag tänka om. Tänka på sättet ni säger de... "skit samma, lev för stunden, ha kul" eller "ingen bryr sig"
O de sistnämnda är troligen och förhoppningsvis sant.
Det är ingen som bryr sig längre...
Förutom en! - JAG!
Känslor o tankar kan man inte styra över.
Däremot handlingar.
Så jag får gå dit.
För att jag måste.
För att övervinna rädslan o sen komma tillbaka och förhoppningsvis säga o tycka att de inte var så farligt!
För att livet e en bitch. o då e de bara att vara exakt lika jävlig tillbaka...
Balbilderna e här!
De blev inget studentpresent-fixande igår, så ska försöka ta tag i de idag (eller imorgon)
Idag e de mkt som står på schemat.
tvätten ligger i tvättmaskinerna,
de ska diskas, dammas o städas innan Linus kommer vid 17.
Ska även försöka hinna en runda till mobilia o se om jag hittar ett par nya skor till studenterna (I <3 skor)
Ikväll ska jag o älsk ner till höllviken o hämta pappas bil som vi ska låna i ett par dagar.
Oxå blir de pappas mat ikväll me.. I like!
Hittade ett foto på marias frilla från balen
(hoppas du inte blir arg att jag stal den från dig, maria :))
Så vacker <3
Söta som socker - Maria o Rasmus <3
Idag e de mkt som står på schemat.
tvätten ligger i tvättmaskinerna,
de ska diskas, dammas o städas innan Linus kommer vid 17.
Ska även försöka hinna en runda till mobilia o se om jag hittar ett par nya skor till studenterna (I <3 skor)
Ikväll ska jag o älsk ner till höllviken o hämta pappas bil som vi ska låna i ett par dagar.
Oxå blir de pappas mat ikväll me.. I like!
Hittade ett foto på marias frilla från balen
(hoppas du inte blir arg att jag stal den från dig, maria :))
Så vacker <3
Söta som socker - Maria o Rasmus <3
Sol, studentfixande o en bebis som kommit till världen...
Fick precis ett mess från min kära vän Malin. Hennes lilla guldklimp har äntligen kommit till världen (Å jag som gissade på imorgon... TUSAN! =))
E väldigt glad för Malin o hennes Robbans skull! Me dom generna blir de säkerligen en riktig gull-unge!
Så än en gång, Grattis!
Mer nyfikna? Kolla in http://malinannajosefine.blogg.se
Annars har jag idag varit runt på stan (banken, JC, apoteket, Sorl) me lilla Jessie. Efter våra ärenden fick salladen från sorl avnjutas i pildammsparken på varsin filt... myspys!
Lite studentplanerande oxå!
Nu väntar jag på att min älskling ska komma, så vi kan fixa käk o fixa de sista med studentpresenterna (okej, ni som känner mig vet alla att jag e kontrollfreak o kommer att fixa precis ALLT som har med studenten att göra själv!... Men ändå. Älsk får titta. o berömma =))
E väldigt glad för Malin o hennes Robbans skull! Me dom generna blir de säkerligen en riktig gull-unge!
Så än en gång, Grattis!
Mer nyfikna? Kolla in http://malinannajosefine.blogg.se
Annars har jag idag varit runt på stan (banken, JC, apoteket, Sorl) me lilla Jessie. Efter våra ärenden fick salladen från sorl avnjutas i pildammsparken på varsin filt... myspys!
Lite studentplanerande oxå!
Nu väntar jag på att min älskling ska komma, så vi kan fixa käk o fixa de sista med studentpresenterna (okej, ni som känner mig vet alla att jag e kontrollfreak o kommer att fixa precis ALLT som har med studenten att göra själv!... Men ändå. Älsk får titta. o berömma =))
Värme!
Solen skiner o värmen e galet påtränande här inne.
Ska alledeles strax hoppa på cykeln o trampa mig ner mot stan, för att sen styra kosan hemmåt igen, landa i pildammsparken en stund o snacka student me Jessie.
De e inte klokt! Yngsta brodern går ut skolan på fredag. om 3 dagar! Min lilla lillebror e nog trots allt inte så liten längre. O jag e nog trots allt äldre än jag vill verka :)
Ledig en vecka nu. Tjohoo!
Tråkigt nog har halsen börjat göra ont o jag hinner knappast kurera mig. Har MASSOR att göra... Så dax att börja. Inte har jag tid att sitta här, inte =)
Ska alledeles strax hoppa på cykeln o trampa mig ner mot stan, för att sen styra kosan hemmåt igen, landa i pildammsparken en stund o snacka student me Jessie.
De e inte klokt! Yngsta brodern går ut skolan på fredag. om 3 dagar! Min lilla lillebror e nog trots allt inte så liten längre. O jag e nog trots allt äldre än jag vill verka :)
Ledig en vecka nu. Tjohoo!
Tråkigt nog har halsen börjat göra ont o jag hinner knappast kurera mig. Har MASSOR att göra... Så dax att börja. Inte har jag tid att sitta här, inte =)
