Självrespekt? Någon...?

Jag vet om att jag nog inte ska sätta mig emot detta.
Att jag istället kanske borde ge råd, stötta och finnas där.
Ändå kan jag inte låta bli att bli irriterad och upprörd varje gång det kommer på tal.


Jag bara förstår inte hur man kan utsätta sig själv för något sådant.
Hur du kan förnedra dig och så många andra genom ett val som i mina ögon verkar så enkelt...

Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det.
Det handlar ju om DIG. o DU står mig nära...

Jag vet om att du i slutänden inte kommer att lyssna.... De har du nämligen aldrig gjort.
Men är det då bättre att låtsas som inget och bara låta det rullar på i samma gamla bana, Eller borde jag ta mod till mig, ställa dig mot väggen, men i så fall även riskera min relation till dig?


Du stjälper dig själv genom att locka till dig folk du vet inte är bra för dig. Genom att sätta dig i problem du inte hade behövt ha!
Jag förstår inte. Jag gör inte de. O om jag inte gör de, kan jag då hjälpa?
I mina ögon ser jag de som att du frivilligt håller i gift-ormen för att utmana ödet,
för att du vill åt giftet.
Kanske för att du på det sättet flyr dina andra problem...



Jag blir galen på detta. GALEN!
Bubblan e på väg på att spricka, o om det nu gör det så är det förmodligen oxå det som är meningen...
Jag kan inte gå runt och låtsas. Säga att allt e bra när jag egentligen bara vill lyfta upp dig ur din
håla, skaka om dig och banka in i dig att du skadar dig själv o på så sätt även mig...

                                               

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0