Borde nog göra ett riktigt långt inlägg egentligen, men har varken inte ork eller lust.
Just nu känner jag så mycket (kan det vara hormonerna som spökar igen?) men vet inte hur jag ska få det "ur mig"...

Jag skulle egentligen vilja skriva min åsikt om detta med Vellinge kommun o flyktingbarnen, men orkar inte eftersom jag i ett sådant ämne för det första borde ta reda på mer fakta och för det andra verkligen borde lägga ner energi och tid på att formulera mig rätt, och det finns ingen ork till detta nu...

Jag skulle oxå vilja skriva om min plötsliga extrema rädsla inför förlossningen... Har nu de senaste 2 timmarna känt mig svimfärdig av nervositet och rädsla. (och det e 5 månader kvar!!!)
Jag har iofs innan varit nervös och orolig från och till, men har idag, efter att ha läst (och det mest positiva berättelser) blivit mer rädd än någonsin... Huvudet snurrar och jag kan för allt i världen inte förstå hur jag på något sätt ens ska vara i närheten av att klara det. Speciellt rädd är jag för paniken. För att inte ha kontroll. Jag känner rädsla som aldrig förr... USCH! Jag börjar nästan gråta...
Va fan ska man göra? Hur i helvete ska man bli lugnare? Eller är det faktiskt så att de e bättre att vara beredd på de värsta?
Fy o helvete o gud... vad har jag gett mig in på?