Vid 4 månader ska alla barn enligt (dessa jävla) tidningar o (the fucking) internett bli små änglar. Änglar som ler o sprider glädje i kända som okända. O visst gör hon de, vår lilla Ella. Men jobbigare (får man säga/skriva så som mamma?) än hon e nu har nog faktiskt aldrig varit...
Ella gnäller. Hon gråter. Hon blir rädd o ledsen för minsta ljud (fram till nu hade hon kunnat sova sig igenom en fotbollsmatch på stadion. Mitt i hejjarklacken hade hon kunnat ligga. Under mega-trumman. Utan att vakna. Jag lovar!) o skriker allt oftare gör hon. Inget verkar passa damen. Förutom att bada då... De blir hon fortfarande lugn av, men inte mycket annat. Vi vyssar o myser. Vi trycker in nappen o ger magdroppar. Ibland hjälper inget. Som ikväll. Då ville hon inte sova. I två månader har lill-skrutt skämt bort oss med att somna runt nio,tio kanske. Ännu tidigare den senaste månaden. Idag somnade hon för en timme sen. Halv elva typ. Innan de har hon sovit ungefär 1½ timme sammanlagt sen hon vaknade vid halv elva... E inte de väldigt lite för en spädis?

Baby Björn-bärselen e iofs poppis. L lunkade runt med den idag. Ella satt i (såklart). Vi gick ut o gick med henne i den. Träden pratade hon med. Fönsterna på husväggarna oxå. Allt va intressant och spännande tyckte fröken...

Kanske e de bara så att hon vill "va me". Hon har ju växt en hel del på sistone. Har blivit en riktigt liten människa. Hon tycker de e superroligt att få sitta o titta. Prata med lampor o staket o med folk som tittar på henne. Hon vill väl inte ligga i nån vagn o titta på några bokstäver som hon har sett 438 (ca) ggr!? Hon vill upptäcka nya saker.
Sen har vi nog oxå blivit bortskämda. Vi har ju helt ärligt talat haft en mycket lätt bebis. En glad o harmonisk liten groda som mest jollrat o nöjt sig med de mesta... Så nu e de väl dax att sätta dessa gamla päronen på prov. Se hur mycket dom tål. Kanske e de det som e planen...