Detta skrev jag till min älskade Linus i lördags morse. Har inte lagt upp det men läste igenom det idag och inser att det fortfarande passar... om faktiskt inte ännu bättre nu!
Det är nu jag behöver vara där för honom. hålla honom. älska honom. leda honom...


Till dig, min älskade L...

Idag ska jag hålla dig i handen så som du alltid håller mig i min, jag ska torka dina tårar och lyssna på allt du har att säga.
Idag är det jag som ska vara stark, jag som ska stötta och lyssna på dig.
Idag är det obytta roller, min älskling. Tillåt mig det, men framför allt - tillåt dig själv det... För din skull. För din familjs skull och för min skull.
Jag finns här för dig. Alltid. I alla lägen... Precis på samma villkor som du finns här för mig, Men nu är det du som behöver fångas upp. Du som behöver stöttas och få sörja.


Att detta drabbar dig, mitt hjärta, får mig att själv gå ur min kropp och se på saker och ting i andra perspektiv. Du och vår Ella är för mig det viktigaste i mitt liv, och är du ledsen är jag lika så...
Det gör ont att se dig som du är just nu, men allt som du gör, gör vi tillsammans. Vi är en familj nu. Du och jag. Och tillsammans har vi skapat det finaste man kan. Ett liv...

Finns det kanske någon mening med att vårt lilla mirakel kom till? Vårt oplanerade lilla "misstag"! (läs det i en positiv bemärkelse)
Kanske kan hon efterträda en annan människa du älskat. Kanske kan vår lilla Ella skapa känslor som gör smärtan lättare att ta sig igenom...?
Jag säger inte att hon ersätter någon, för det tror jag inte på. Aldrig. Jag tror däremot på att glädjen kan hjälpa en igenom sorgen. Jag hoppas iaf det.

Jag älskar dig Linus. Det kommer jag alltid att göra

<3