Idag va ingen bra dag. Eller de va de. De va en bra dag, men en mindre bra kväll!
Linus åkte iväg för att träffa sin kompis Jonas, Jag o Ella skulle spendera kvällen ensamma tills de att L kom hem o med sig skulle han då ha kina-mat från min favvo-resturang i Malmö. De gick i typ en halvtimme, sen va Ella otröstlig. Hon skrek hjärtskärande. -Fram me maten, fick i henne lite. Vagga, vagga -hjälpte inte. Jag ringde till Linus när han varit borta i typ en timme o bad honom att komma hem om de inte blev bättre. Precis i den vändan somnade lilla ledsen-fis. "Skönt" tänkte jag "Då va hon väl trött". I min famn låg hon. Sög på nappen o sov. Jag la henne på kudden o hon verkade nanna skönt. Ringde till L igen. "De e lugnt, Hon va bara trött" sa jag (så där "mamma-vant")
Efter en halvtimmes sömn vaknade dock Ella. Denna gången helt förstörd. Skrek hjärtskärande... Ni vet; inte de där vanliga "jag-e-hungrig-trött-uttråkad-skriket" utan de där "HJÄLP-mig-jag-dör-skrik". Jag vaggade -åt ett håll o åt de andra. Tog upp henne på axlen, la ner henne. Men hon fortsatte skrika. O hyperventilera. I panik ringde jag Linus. "kom hem kom hem" snyftade (även) jag!
Linus kom hem. Då hade Ella gråtit o skrikit i 20 minuter i ett sträck. Hon va helt slut. Tårarna rann på både mig o henne. Med darrande armar räckte jag över lilla E till L. "Va e de lilla hjärtat" frågade L. Ella snyftade till svar. Betydligt lugnare nu. Linus vaggade, gick runt, satte sig ner o fick sig då en omgång av "Ella-super-gnäll" Ställde sig upp igen, gick runt.
Ella lungnade sig. Skrattade till o med lite. Vi körde lite masssage o Ella rullade från sida till sida o log o "snackade". Nu sover hon. utan feber o med lite för lite (enligt mamma) mat i magen.

De e svårt som fan. När ska man ta in dom till sjukan? Jag ringde 1177 men dom hade kö o då Ella lugnade sig medans jag väntade la jag på. Förra gången när hon hade lite snor i näsan o en orolig morsa ringde fick jag en massa (enligt mig) nästan stötande frågor. Dessutom började hon mala på om RS-viruset o gjorde mig ännu mer rädd...

De e svårt o jag kommer nog inte kunna sova helt lugnt inatt. Men de gör inget. Inte så länge min lilla Ella gör de...

-Finaste fisen