Min vän Malin skrev ett tänkvärt inlägg i sin blogg för en tid sen. Ett inlägg som handlade om "tävlande" föräldrar. Att detta e allt annat än acceptabelt håller jag fullständigt med om!
Folk o e så pressade o stressade. Bebisen ska helst ploppa ut o sen le första dagen på bb, kunna cykla utan stödhjul vid ett halvår, prata flytande latin vid 2 och måla picasso-tavlor vid 3 (som ärligt väl e de enda som faktiskt skulle kunna vara möjligt...?) Barn som pratar innan den jämnåriga kompisen ses som bättre, och om barnet som inte springer fram vid 1 års ålder skrivs det direkt en insändare till tidningen "föräldrar o barn" -Ens barn kan inte gå och man undrar "vad i all världen man ska ta sig till!"

Nä. Detta e sjukt enligt mig.
Varför kan man inte va stolt över sitt lilla barn även om det "bara" e precis som de e!? Jag kommer iaf låta min lilla flicka utvecklas i sin egen takt, vad som än sägs o vad hon än gör!! För något underbarn, det e hon kanske inte (de vet jag ju inte än) men mitt underverk -DE kommer hon alltid att va, o de e de enda viktiga enligt mig! <3



Bingo Rimér (skrev detta i sin blogg för ett tag sen) :
"Ringo är perfekt. Han kan följa en röd boll med blicken. Detta klarar vanliga barn som är runt 4 månader. Ringo är ett mirakel. Barnmorskan var mycket imponerad"
-Kanon att man vet vad man snackar om -speciellt när skrytet kommer fram! :P