Äntligen fungerar bredbandet igen... iaf något så när! L lagade de nu ikväll. -med hjälp av sin snus-dosa!


Vill tacka er alla för era kommentarer i inlägget "Oro.". Jag hoppas ingen tagit illa upp över något jag skrivit eller att ni själva blivit oroliga! -Detta var inte alls min mening i så fall!
Jag ville vara ärlig. Jag ville skriva, -få "ut" lite! Jag har tänkt på det länge, men samtidigt inte riktigt vetat om det varit rätt att prata om det. Att skriva om mina tankar.

Jag e så stolt över min Ella. Jag älskar henne mer än livet, och detta gäller även om det skulle finnas något "fel" (Det känns fel att skriva fel, för e det de? -E det verkligen ett fel?) Iaf. -Jag tror bara, som Maria skriver, att Ella gör som Ella vill. Hon gör saker i sin egen takt och kommer säkerligen både prata o springa runt om ett tag. (När HON vill!) Hon kommer säkerligen utvecklas så som hon ska och jag kommer skratta åt mig själv och berätta för vänner som då fått barn att "näää då. Det e iiiingen som helst fara. Jag oroade mig oxå -o varför?" -De tror jag! Så tror jag det blir!
Skulle så inte vara fallet kommer jag ta det som det kommer. -Störst av allt e kärleken, i vilket fall. Störst av allt e kärleken till min Ella. -Hur hon än e!
O dessutom e det som mamma (mommo) säger! -Hon e en förbannat vacker bebis! Det allra finaste, mest värdefulla jag någonsin fått. Den enda jag skulle dö för utan att ens vara rädd. ALLT för henne. Allt! -De finns inget annat!

Så varför oroa sig? Varför lägga energi (som jag egentligen inte ens har!) på något sånt här?? Jag önskar jag kunde sluta tänka på det. -O just därför tar jag upp det! Jag pratar om det jag undrar om. Jag frågar och berättar om mina känslor!
Idag på babycafeet kröp en 8månaders runt, en pojk som bara va född 3 dagar innan Ella gick, o min lilla tös satt på golvet. -O verkade nöjd me detta! Ändå började jag prata med mammorna om kryp, och då berättade den ena att hennes 2åring inte började krypa för än efter hon fyllde 1! När hon va 15 månader började hon att gå så smått. Den andra mamman sa att hennes son började krypa vid 10 månader... "O hon kanske går direkt!" menade dom. -O visst har dom rätt!

Folk har säkert själv en massa nojjor och speceillt som förstagångs-mamma. "Gör jag fel?" "Gör jag iaf liite rätt?" "E allt för gäves" och "E/gör mitt barn som de ska?"
-Ändå säger ingen något... E de fult kanske? I don´t know. -Jag tycker inte det, iaf!


Bjuder på några underbara bilder på min underbara tjej. Min älskade lilla sol.
-Stjärnan o ljuset i livet!